tag:blogger.com,1999:blog-235333102024-03-19T12:18:50.797+01:00KulturknutarTankar om livet och kultur – och kulturlivet.Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.comBlogger522125tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-11343499100915824902023-03-22T15:03:00.003+01:002023-03-22T15:23:58.610+01:00Vårtal, Valborgsmässoafton 2014<p><table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhrX8tXN3LZB5xezLa5Ak8QqNsZ0dJJevPtV6jj7jRMK8e1VP2R9ezx-RDfzuM-TbvxLCfnLYLaTBLx1Lnviapckgipb5Tk4WojGRzU3WtQsylq0lpnywQXACkEgW5pWJmTFbArSvYhlrJmJKuf7Fz2UmZW80ukSeAQG2qt26cNyQZHOQYrqA" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img alt="" data-original-height="359" data-original-width="370" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhrX8tXN3LZB5xezLa5Ak8QqNsZ0dJJevPtV6jj7jRMK8e1VP2R9ezx-RDfzuM-TbvxLCfnLYLaTBLx1Lnviapckgipb5Tk4WojGRzU3WtQsylq0lpnywQXACkEgW5pWJmTFbArSvYhlrJmJKuf7Fz2UmZW80ukSeAQG2qt26cNyQZHOQYrqA" width="247" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"></td></tr></tbody></table><span style="font-family: verdana;"> <i>Jag letade i min dator efter ett dokument – och hittade ett annat. Datorn är ju inte direkt någon överskådlig plats, men till skillnad mot en garderob eller en kartong med papper har den en ganska potent sökmotor. Jag sökte på ”vårtal” för att se om det fanns en lista över vårtalare genom åren. Det gjorde det inte. Det fanns bara ett dokument son hette vårtal och det var manus till det enda vårtal jag hållit i mitt liv såvitt jag kan minnas.</i></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><i><span style="font-family: verdana;">Det var det minnesrika året 2014 då jag gick i pension och därmed också framträdde för sista gången med Linköpings studentsångare vid mösspåtagningen på borggården till Linköpings slott.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><i><span style="font-family: verdana;">När jag läste det nu, efter åtta år, tyckte jag det var rätt okey och kanske värt att publicera här.<o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><i><span style="font-family: verdana;">Jag har inte redigerat något, utan publicerar manuset så som det såg ut då jag stod där i vårsolens glans. Men jag kan inte lova att jag i stunden följde manus ordagrant.</span></i></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><i><span style="font-family: verdana;"> <o:p></o:p></span></i></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><b><span style="font-family: verdana;"> </span></b></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana; font-size: large;"><b>Vårtal, Valborgsmässoafton 2014<o:p></o:p></b></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Man har bett mig att hålla vårtal eftersom detta är min sista mösspåtagning som director musices vid Linköpings universitet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Det blir inget vanligt vårtal.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Vår är ett ord som liksom sången, föder känslor.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">När våren visar upp sina första tussilago och koltrastarna försiktigt börjar öva sina sånger. Då kommer de orangea kuverten och en hel nation darrar av skräck. Vi äldre förbannar oss för att vi återigen belånat huset och funderar över vilka billiga viner som kan tänkas passa till blodpudding en fredagkväll.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">När vårsolen tinat de sista drivorna i norrsluttningarna – då kommer också deklarationsblanketterna och vi bläddrar nervöst fram till sista sidan och letar hoppfullt efter raden där det står ”Belopp som du ska få tillbaka” – och hittar den inte. I stället står det ”Belopp som du ska betala” – Exklusive ränta! Och vi förbannar oss återigen att vi drog till med en rejäl jämkning av preliminärskatten för den där sista inteckningen av skorstenen på huset.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Vår är ett ord som föder obehagskänslor.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Pension är också ett ord som föder känslor. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Själv har jag under flera år tröttat ut min omgivning genom att tala om pension – min egen pension. Den måste ju planeras.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Jag hörde en gång skådespelaren Kenne Fant säga att det fina med att bli gammal var att man slapp planera eller oroa sig för framtiden, man fick leva i nuet och njuta av livet. Och då plötsligt insåg jag vad min pensionering skulle komma att innebära.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Jag har i hela mitt yrkesliv planerat för framtiden. I 35 år har jag vetat vad jag ska göra på tisdagkvällarna. I 25 år har jag vetat vad jag ska göra på torsdagkvällarna. Under sju år var även måndagkvällarna intecknade. I hela mitt liv har ett stort antal helger varit uppbokade, ofta flera år i förväg. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Nu behöver jag inte planera. Jag kan jag snart göra vad som faller mig in. Vilken dag i veckan som helst. Och jag kan välja att när som helst skjuta upp det jag eventuellt, bara av gammal vana, ändå råkat planera. Jag behöver plötsligt inte längre planera. I alla fall inte för några andra. Så länge jag ser till att det står mat på bordet då hustrun kommer hem kan jag göra precis vad jag vill. Den skräck som det orangea kuvertet förr medförde för ordet pension – har förbytts till en skön, men lätt osund, letargi.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Är det kanske det som är livets vår? <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Har ni tänkt på för övrigt att ordet pension kommer av latinets pensio som betyder vägning. Kanske borde jag gå till pensionsmyndigheten och väga in mig för att se om det inte kan ge ett bättre resultat än det blodpuddingsbelopp man nu erbjuder.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Vår är ett ord som föder känslor.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Några av oss får en känsla av att vi just denna dag den sista april måste ta fram en studentmössa att sätta på huvudet under några timmar. En vårtalare för flera år sedan, Ulf Henriksson, som står någonstans här i hopen, jämförde studentmössan med studielånen och pekade på att vi som har studentmössor i bomull som med åren antar en brun nyans, vi tillhör en generation som fick förmånen att betala tillbaka våra studielån, medan yngre personer som har mössor i konstfiber som inte påverkas av decenniers förvaring, tillhör en generation som aldrig kommer att bli skuldfria. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Den mössa som jag bär har dessutom klarat av att betala av två studieskulder. Den är nämligen min mors. Hon tog studenten 1933 i Eskilstuna. Själv tog jag aldrig studenten utan smög ut genom en bakdörr på Norra Latins Vuxengymnasium efter att ha kompletterat de usla betyg jag erhållit efter två år i varje klass på den ärevördiga Lunds privata elementarskola – gemenligen Spyken kallad. Men det blev väl människa av mig ändå.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Men mössan är en fin symbol. På den tiden då man alltid bar huvudbonad bytte man på Valborgsmässoafton eller Första maj från vinterns murriga svarta eller mörkblå mössa till den vita mössan som skulle användas under sommarhalvåret. Den vita mössan symboliserar således väldigt påtagligt vårens ankomst och den ”vackra vita vår” som Oscar Levertin beskriver. Den symboliserar också studentens uppvaknande ur vinterdvalan och resttentornas anhopning. Men mest av allt symboliserar ”den vår som ler på flickans blomstrande kind, den vår som mot mig ler på den kind så röd av nordiska vind” som en okänd pekoralist beskriver det i en gammal manskörssång. Våren är de blomstrande kindernas tid, ungdomens och kärlekens tid.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Det här är mitt första vårtal och min sista mösspåtagning som director musices vid Linköpings universitet. Linköpings universitet har kommit att bli mitt Alma mater och Linköping har kommit att bli min hemstad. Förhoppningsvis har jag bidragit något till universitetets och stadens kultur och jag är fast övertygad om att den verksamhet jag varit med om att skapa också kommer att överleva oss alla. Musiken tar nämligen ingen död på. Den vissnar inte utan blommar ständigt. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Jag är också väldigt glad över att ha fått verka vid ett ungt och dynamiskt universitet. Mina föräldrar hade sin studenttid i Uppsala och jag är själv uppväxt i Lund så jag känner de miljöerna ganska väl och jag är faktiskt tacksam över att ha fått vistas vid en akademi mitt emellan. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Jag ska avsluta med att – just apropå detta citera en av mina favoritpoeter nämligen Alf Henrikson. Så kommer här Alf Henriksons vers, som heter: <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">”Efter läsning av inlägg i en akademisk träta”<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 26.95pt; text-indent: 65.2pt;"><span style="font-family: verdana;">Detta säger jag dig i en klarhetens stund:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Min gosse, bliv aldrig professor i Lund.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Min gosse, beakta de ord som jag fäller:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Bliv aldrig professor i Uppsala heller.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Jag träffade fyra, jag mötte fem.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Det stod icke ett skimmer av glädje kring dem.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Kring kunskapens träd är det dystert att vandra<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">i en krets av personer som hatar varandra.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Jag besvär dig min gosse, av denna grund:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Bliv aldrig professor i Lund.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Det är hela din lycka och jämvikt det gäller.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Bliv aldrig professor i Uppsala heller.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Jag har tillåtit mig att lägga till två strofer:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Men om du nu prompt professor vill bli<br />så uppsök en plats där tanken är fri.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">En plats, min gosse, där du får vara glad.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0cm 92.15pt;"><span style="font-family: verdana;">Bliv gärna professor i Linköpings stad.<b><o:p></o:p></b></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><b><span style="font-family: verdana;"> </span></b></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><b><span style="font-family: verdana;"> </span></b></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><b><span style="font-family: verdana;"> </span></b></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><b><span style="font-family: verdana;"> </span></b></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><b><span style="font-family: verdana;"> </span></b></p>Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-59886155497079961832023-01-28T15:02:00.000+01:002023-01-28T15:02:08.089+01:00Gästbloggare Loppan I<p><span style="font-family: verdana;"><i> Gästbloggare nedan är Loppan, en sjuårig labradoodletik som bor hos oss</i></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><span style="font-family: verdana;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: verdana;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidJggLbSxkn2tqbQCwIOGKu6vFkQN0wn6ujaamjbO1GS09OiHvWosx0EfYSEQ90VcPiIlXDtJZh_Jdh4HbxOLtfgoIH5Rg0F-AjAyBLsH8yE5x9-CQ-Xu-YlusmirujoEkUc198uUnem3KHkV5AKas3x5fsYHzhCXXt3ZDnwI-2yhb80y2jg/s4032/AC990137-E8A1-4FC0-83CD-03F02BBE8DF9_1_201_a.heic" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="4032" data-original-width="2613" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEidJggLbSxkn2tqbQCwIOGKu6vFkQN0wn6ujaamjbO1GS09OiHvWosx0EfYSEQ90VcPiIlXDtJZh_Jdh4HbxOLtfgoIH5Rg0F-AjAyBLsH8yE5x9-CQ-Xu-YlusmirujoEkUc198uUnem3KHkV5AKas3x5fsYHzhCXXt3ZDnwI-2yhb80y2jg/s320/AC990137-E8A1-4FC0-83CD-03F02BBE8DF9_1_201_a.heic" width="207" /></a></span></div><span style="font-family: verdana;"><br />Det är inte lätt att vara hund. Det är inget fel på Hasse och Cia, men hallå! Man kunde väl få bestämma någonting själv. Häromdagen var vi till exempel hos polisen. Eller vi och vi. Jag fick inte gå med in. Jag hade gärna träffat några stiliga polishundar, men jag fick vackert vänta vid en stolpe utanför. Det kom visserligen förbi några hanhumdar, men de flesta är så små nuförtiden. Hasse kallar dem ”vinterkängor”. Det har han läst i en bok råkar jag beta.<o:p></o:p></span><p></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><span style="font-family: verdana;">På våra dagliga promenader möter vi ibland ”Knypplarn”. Han kallas så för att hans två hundar i storlek rejäla vinterkängor hänger i varsitt koppel och ständigt rör sig fram och tillbaka i sidled, vilket gör att koppelhållarens – Knypplarns – armar rör sig fram och tillbaka som om han knypplade. Jag måste erkänna att jag inte förstår så mycket av detta, men Hasse har berättat det för mig. Vinterkängorna heter Roy och Roger eller nåt sånt. Så fort vi möts så stannar Knypplarn och tittar konstigt på oss medan Roy, eller om det är Roger, utbrister i något som ska föreställa ett skall, men det låter mest so om han kräks och fått några krossade rostiga plåtbitar i halsen.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><span style="font-family: verdana;">Knypplarn är jättegammal. Till och med äldre än Hasse och vinterkängorna är betydligt äldre än jag. Trots det har jag svårt att visa dem någon som helst respekt. När vi möter dem höjer jag bara huvud och svans och låtsas som om jag inte ser dem. Hasse gör likadant. Utom det där med svansen förstås.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><span style="font-family: verdana;">Ibland går jag till Linda och Sofi för att bli trimmad. Jag gillar inte ordet trimma. Jag är väl ingen moped heller. De är faktiskt frisörer, Linda och Sofi. Och tvillingar. Hasse brukar säga till Cia att han inte vet vem av systrarna som är vem. Det förstår jag inte. De har ju helt olika doft.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><span style="font-family: verdana;">Den gångväg på vilken en överväldigande majoritet av kvarterets hundar tar sin morgonpromenad går vi på nästan varje dag. Där finns några träd och stolpar där jag brukar stanna och läsa av vilka hanhundr som nyligen passerat. Jag är nog inte så värst intresserad av hanar egentligen. Mina bästa vänner är tikar, Soya och Nike. Dom hälsar på ibland och det är kul. På dagens promenad kom det fram en dam och sa att jag var ”ensåå vacker och fin hund”! Då gick jag fram till henne och reste på mig så att hon skulle komma åt att klappa mig. Då säger Hasse att jag är översocial. Vaddå översocial? Bara för att man är artig och trevlig. Ibland är han en bedrövlig syrgubbe, Hasse.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><span style="font-family: verdana;">Nu undrar ni kanske hur jag kunnat skriva det här. Ja, det var inte så lätt. Först la Hasse tangentbordet (Keyboardet säger jag, men det gillar inte Hasse. Larva dig inte med en massa engelska, säger han.) på golvet, men jag lyckades aldrig trycka ner en tangent i taget. Man brukar säga att jag har osedvanligt vackra tassar, men tydligen duger de ändå inte till tangentbord. När jag skrev blev det så här: acrst y y6 och Hasse sa att det var svårtolkat så det slutade med att jag dikterade och Hasse skrev.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><span style="font-family: verdana;">Nu måste jag sluta för Hasse ska laga mat. Hrj då!<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt;"><o:p><span style="font-family: verdana;"> </span></o:p></p>Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-5653538803774479352021-02-23T15:11:00.000+01:002021-02-23T15:11:09.411+01:00 Hasses morotsslantar<p><span style="font-family: verdana;"><br /></span></p><table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" class="MsoTableGrid" style="border-collapse: collapse; border: none; color: black;"><tbody><tr><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 127.35pt;" valign="top" width="170"><p class="MsoNormal"><b><span style="font-family: verdana;">Det här behövs<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal"><b><span style="font-family: verdana;"> </span></b></p></td><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 325.45pt;" valign="top" width="434"><p class="MsoNormal"><b><span style="font-family: verdana;">Gör så här<o:p></o:p></span></b></p></td></tr><tr><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 127.35pt;" valign="top" width="170"><p class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: verdana;">·<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Morötter<o:p></o:p></span></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: verdana;">·<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Purjolök<o:p></o:p></span></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: verdana;">·<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Dill<o:p></o:p></span></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: verdana;">·<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Condimento (vit balsam-vinäger)<o:p></o:p></span></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: verdana;">·<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Olivolja<o:p></o:p></span></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: verdana;">·<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Salt<o:p></o:p></span></p><p class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]--><span style="font-family: verdana;">·<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Svartpeppar<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><o:p><span style="font-family: verdana;"> </span></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="font-family: verdana;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYflUals7EWSugO1ny2oz-8FXLiW55m2KaJs0OujxIUylGUmtngSPoiavc6u3nbueeNyVMQA5AGqiqAvaMSW9WaVZAmC4w82Q4VQCm2BPjbb1ztBV9bpX_BTpEU8AJ4yA_enI4/" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="2048" data-original-width="1715" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjYflUals7EWSugO1ny2oz-8FXLiW55m2KaJs0OujxIUylGUmtngSPoiavc6u3nbueeNyVMQA5AGqiqAvaMSW9WaVZAmC4w82Q4VQCm2BPjbb1ztBV9bpX_BTpEU8AJ4yA_enI4/" width="201" /></a></span></div><span style="font-family: verdana;"><br /></span><p></p></td><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 325.45pt;" valign="top" width="434"><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6pt;"><span style="font-family: verdana;">Ta ett gäng morötter, gärna ganska späda och ekologiska. Putsa dem och skär dem i millimetertjocka skivor. Koka skivorna i saltat vatten ca 5 minuter. Ta kastrullen av värmen och kyl ner morötterna snabbt i kallt vatten. Lägg dem i en sil att rinna av.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6pt;"><span style="font-family: verdana;">Skär ca fem centimeter purjolök i supertunna skivor. Lägg dem i en kastrull med lite olivolja och condimento. Salta och peppra och koka försiktigt i några minuter <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6pt;"><span style="font-family: verdana;">Häll upp purjon i en skål eller burk och låt den svalna. Blanda sedan i morötterna.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6pt;"><span style="font-family: verdana;">Hacka dillen fint och blanda med purjon och morötterna. Smaka av med vinäger, olja, salt och peppar. Ställ kallt.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6pt;"><span style="font-family: verdana;">Servera som det är som förrätt eller till parmaskinla eller en god salami.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin-bottom: 6pt;"><span style="font-family: verdana;">Strö gärna lite färsk hackad dill över vid serveringen.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal"><o:p><span style="font-family: verdana;"> </span></o:p></p></td></tr></tbody></table><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;"><o:p><span style="font-family: verdana;"> </span></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;"><o:p><span style="font-family: verdana;"> </span></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;"><span style="font-family: verdana;"> </span><o:p></o:p></p><style class="WebKit-mso-list-quirks-style">
<!--
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Gill Sans",sans-serif;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;
text-underline:#0070C0;}
p.MsoListParagraph, li.MsoListParagraph, div.MsoListParagraph
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Gill Sans",sans-serif;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;
text-underline:#0070C0;}
p.MsoListParagraphCxSpFirst, li.MsoListParagraphCxSpFirst, div.MsoListParagraphCxSpFirst
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Gill Sans",sans-serif;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;
text-underline:#0070C0;}
p.MsoListParagraphCxSpMiddle, li.MsoListParagraphCxSpMiddle, div.MsoListParagraphCxSpMiddle
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Gill Sans",sans-serif;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;
text-underline:#0070C0;}
p.MsoListParagraphCxSpLast, li.MsoListParagraphCxSpLast, div.MsoListParagraphCxSpLast
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Gill Sans",sans-serif;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;
text-underline:#0070C0;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:"Gill Sans",sans-serif;
mso-ascii-font-family:"Gill Sans";
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:"Gill Sans";
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;
text-underline:#0070C0;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
/* List Definitions */
@list l0
{mso-list-id:1398554307;
mso-list-type:hybrid;
mso-list-template-ids:-645111394 69009409 69009411 69009413 69009409 69009411 69009413 69009409 69009411 69009413;}
@list l0:level1
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Symbol;}
@list l0:level2
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:o;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:"Courier New";}
@list l0:level3
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Wingdings;}
@list l0:level4
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Symbol;}
@list l0:level5
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:o;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:"Courier New";}
@list l0:level6
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Wingdings;}
@list l0:level7
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Symbol;}
@list l0:level8
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:o;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:"Courier New";}
@list l0:level9
{mso-level-number-format:bullet;
mso-level-text:;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;
font-family:Wingdings;}
-->
</style>Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-18257396775441502292021-02-08T12:06:00.001+01:002021-02-08T12:06:41.210+01:00Vildsvinsfärs<p><span face="Calibri, sans-serif"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span face="Calibri, sans-serif"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRi-wiRCqpMYVvBrBqLPEfXmZXo4h5fGceI4tNkPk9kTzB4SFUan8mF9nQRT5IM3VFQIxwfcf8AUAzhtQLHtd90fcSoZBGb5Cn5J98t_jQ-W00d7sMJigkeqYvZnmYAGuv33fB/" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img alt="" data-original-height="675" data-original-width="595" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiRi-wiRCqpMYVvBrBqLPEfXmZXo4h5fGceI4tNkPk9kTzB4SFUan8mF9nQRT5IM3VFQIxwfcf8AUAzhtQLHtd90fcSoZBGb5Cn5J98t_jQ-W00d7sMJigkeqYvZnmYAGuv33fB/" width="213" /></a></span></div><span face="Calibri, sans-serif">Vildsvin är ett fantastiskt kött! När man köper en grislåda på Rekoringen är ofta hälften av köttet malet, så jag har prövat lite olika sätt att tillaga det. Pröva gärna att krydda biffarna med örtkryddor eller smaksätta dem med riven parmesan eller finhackad fetaost. Många färsrätter kan också må bra av en skvätt vinäger för att få lite syrlighet. Använd gärna den vita balsamvinägern som numera ofta kallas condimento.</span><p></p><p class="MsoNormal" style="font-size: medium; margin-bottom: 6pt;"><o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;">I båda recepten är mängden ingredienser ungefärlig. Jag har inte mätt utan uppskattat mängden. Den vana och intresserade matlagaren gör precis som hen vill! Den ovana kan göra precis som det står.<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;"><b><span style="font-size: 14pt;">I. Färsbiffar<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;"><o:p> </o:p></p><table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" class="MsoTableGrid" style="border-collapse: collapse; border: none; color: black;"><tbody><tr><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 148.85pt;" valign="top" width="198"><p class="MsoNormal"><b>Ingredienser<o:p></o:p></b></p></td><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 303.95pt;" valign="top" width="405"><p class="MsoNormal"><b>Gör så här<o:p></o:p></b></p></td></tr><tr><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 148.85pt;" valign="top" width="198"><p class="MsoNormal">8 hg vildsvinsfärs<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">3–4 gula lökar<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">2 ägg<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">1 msk viltfond el. kalvfond<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">½ dl vispgrädde<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">½ dl panko <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">salt<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">svartpeppar<o:p></o:p></p></td><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 303.95pt;" valign="top" width="405"><p class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l1 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->1.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Kör löken i en mixer. Häll upp i en bunke och blanda med övriga ingredienser till en färs. Låt den färdiga smeten stå 20–30 minuter.<o:p></o:p></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l1 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->2.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Dela smeten i fyra lika delar och dela dessa i 6–8 delar.<o:p></o:p></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l1 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->3.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Rulla jämna bullar och lägg dessa på en bricka eller skärbräda. <o:p></o:p></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l1 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->4.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Smält smör i en eller två stekpannor. Platta till biffarna med stekspaden precis innan de läggs i pannan.<o:p></o:p></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l1 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->5.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Stek på ¾ värme 3 min. på varje sida.<o:p></o:p></p><p class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l1 level1 lfo1; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->6.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Servera med sallad.<o:p></o:p></p></td></tr></tbody></table><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;"><b><span style="font-size: 14pt;">II. Ris-pytt<o:p></o:p></span></b></p><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;"><o:p> </o:p></p><table border="0" cellpadding="0" cellspacing="0" class="MsoTableGrid" style="border-collapse: collapse; border: none; color: black;"><tbody><tr><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 148.6pt;" valign="top" width="198"><p class="MsoNormal"><b>Ingredienser<o:p></o:p></b></p></td><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 304.2pt;" valign="top" width="406"><p class="MsoNormal"><b>Gör så här<o:p></o:p></b></p></td></tr><tr><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 148.6pt;" valign="top" width="198"><p class="MsoNormal">4 dl svart ris (Saltå kvarn)<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">8 hg vildsvinsfärs<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">3–4 gula och röda lökar<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">½ tub (1 hg) tomatpuré<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">1 msk kinesisk soja<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">3 dl crème fraîche (32 %)<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">3–4 röda spetspaprikor<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">1 msk starkt paprikapulver<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">Salt<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal">svartpeppar<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p></td><td style="padding: 0cm 5.4pt; width: 304.2pt;" valign="top" width="406"><p class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo2; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->1.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Koka riset, det tar ca 45 minuter.<o:p></o:p></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo2; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->2.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Kör löken i mixer och lägg den att smälta på svag värme i en stekpanna..<o:p></o:p></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo2; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->3.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Fräs färsen i smör i en stekgryta.<o:p></o:p></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo2; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->4.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Strimla paprikorna på längden i 5 mm strimlor och dela dessa i 5 mm bitar. Ställ åt sidan.<o:p></o:p></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo2; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->5.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Blanda i soja och tomatpuré i färsen och häll i crème fraîche. Värm.. <o:p></o:p></p><p class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo2; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->6.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Blanda sist i paprikapulver, den smälta löken, spetspaprikan och det kokta riset.<o:p></o:p></p><p class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo2; text-indent: -18pt;"><!--[if !supportLists]-->7.<span style="font-family: "Times New Roman"; font-size: 7pt; font-stretch: normal; line-height: normal;"> </span><!--[endif]-->Servera med sallad<o:p></o:p></p></td></tr></tbody></table><p class="MsoNormal" style="font-size: medium;"><o:p> </o:p></p><style class="WebKit-mso-list-quirks-style">
<!--
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraph, li.MsoListParagraph, div.MsoListParagraph
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraphCxSpFirst, li.MsoListParagraphCxSpFirst, div.MsoListParagraphCxSpFirst
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraphCxSpMiddle, li.MsoListParagraphCxSpMiddle, div.MsoListParagraphCxSpMiddle
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraphCxSpLast, li.MsoListParagraphCxSpLast, div.MsoListParagraphCxSpLast
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
/* List Definitions */
@list l0
{mso-list-id:587080438;
mso-list-type:hybrid;
mso-list-template-ids:1115577518 69009423 69009433 69009435 69009423 69009433 69009435 69009423 69009433 69009435;}
@list l0:level1
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level2
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level3
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
@list l0:level4
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level5
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level6
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
@list l0:level7
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level8
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level9
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
@list l1
{mso-list-id:1820070863;
mso-list-type:hybrid;
mso-list-template-ids:1115577518 69009423 69009433 69009435 69009423 69009433 69009435 69009423 69009433 69009435;}
@list l1:level1
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l1:level2
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l1:level3
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
@list l1:level4
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l1:level5
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l1:level6
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
@list l1:level7
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l1:level8
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l1:level9
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
-->
</style>Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-17856219904596048232020-12-26T10:59:00.000+01:002020-12-26T10:59:02.873+01:00Några julklapps-limerickar 2020<p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">En löpgalen kvinna vid Nilen<br />gjorde fyrtio minuter på milen.<br />Som ett jehu<br />for hon fram, denna fru,<br />en fasligt fantastiskt febril en.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">Fritiof Nilsson i Tranås<br />var nära att formligen lamslås.<br />Han fick sig ett bett<br />och allting gick snett<br />när han skulle slakta sin tamgås.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"><br /></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;">En ung ingenjör ifrån Skåne<br />beforskade sol, hav och måne.<br />Men trots många knep<br />han intet begrep<br />och betraktades mest som en fåne.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p>Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-18819473036311362252020-11-02T11:00:00.000+01:002020-11-02T11:00:04.973+01:00 En oväntad publikkontakt<p><span style="font-family: verdana; text-align: justify;">Jag vankar fram och tillbaka i korridoren på ögonkliniken i väntan på att en läkare ska komma och ge mig en spruta i högerögat.</span><span style="font-family: verdana; text-align: justify;"> </span><span style="font-family: verdana; text-align: justify;"> </span><span style="font-family: verdana; text-align: justify;">Klockan är åtta på morgonen och kliniken är redan välfylld av väntande gamlingar. Kanske har de alla samma ärende som jag.</span><span style="font-family: verdana; text-align: justify;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify; text-indent: 1cm;"><span style="font-family: verdana;">En väntande äldre dam påkallar plötsligt min uppmärksamhet och reser sig och går fram emot mig. Hon kommer lite för nära så jag tar ett steg bakåt. Hon förstår sitt misstag och sätter handen för munnen och backar även hon. När vi så uppnått lämpligt corona-avstånd säger hon:<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify; text-indent: 1cm;"><span style="font-family: verdana;">– Visst är väl du Hans Lundgren?<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify; text-indent: 1cm;"><span style="font-family: verdana;">Det kan jag ju inte neka till, så jag anstränger mig för att sudda bort min sura morgonmin, smilar upp mig och erkänner.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify; text-indent: 1cm;"><span style="font-family: verdana;">– Jag har varit på alla dina konserter och vill bara tacka för alla fina musikupplevelser, säger hon.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify; text-indent: 1cm;"><span style="font-family: verdana;">Det är inte första gången jag upplever en sån här situation och varje gång blir jag lika överraskad som glad. En gång när jag var och handlade var det en okänd man som dök upp bakom en hylla med grönsaker, slog ut med armarna och likt en rollfigur i en amerikansk musikal med stark röst började sjunga ”Thank you for the music”. Det väckte viss uppståndelse.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify; text-indent: 1cm;"><span style="font-family: verdana;">Kvinnan på ögonkliniken var lyckligtvis mer diskret. Jag log mot henne och sa att det gladde mig att jag kunnat förmedla fina musikupplevelser till henne och tackade henne för berömmet. Hon sa att hon hoppades på att åter snart få gå på konsert där jag dirigerade någon av mina ”fina körer” som hon uttryckte det. <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify; text-indent: 1cm;"><span style="font-family: verdana;">Jag svarade beklagande att det inte skulle bli möjligt eftersom min syn inte längre räcker till. Vi jämförde som hastigast våra olika besvär och samtalet avbröts av att jag blev inkallad till undersökningsrummet.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify; text-indent: 1cm;"><span style="font-family: verdana;">När jag gick ut därifrån hade de tidigare gamlingarna i väntrummet bytts ut mot andra.<o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify; text-indent: 1cm;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p align="center" class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: center;"><span style="font-family: verdana;">*****<o:p></o:p></span></p><p align="center" class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: center;"><span style="font-family: verdana;"> </span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify;"><span style="font-family: verdana;"><table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right;"><tbody><tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg83qUWXTx7-H5uYbHprd9UN0Bn92zNmaoKUE9fVn5hyphenhyphenxG8bmcmhOXAxmBShHCQHoBeselV3nSup3mD4jTW5gZldVEN8lm6C-Dme-laRAeU2l7-igpDgJJ9ixTp5vnldNmyaD9a/s2048/Makuladegeneration-by-RalfR.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" data-original-height="2048" data-original-width="1542" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg83qUWXTx7-H5uYbHprd9UN0Bn92zNmaoKUE9fVn5hyphenhyphenxG8bmcmhOXAxmBShHCQHoBeselV3nSup3mD4jTW5gZldVEN8lm6C-Dme-laRAeU2l7-igpDgJJ9ixTp5vnldNmyaD9a/s320/Makuladegeneration-by-RalfR.jpg" /></a></td></tr><tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="background-color: #f9f9f9; font-family: sans-serif; font-size: 12.319999694824219px;">Makuladegeneration (överst) och <br />ett friskt öga (nederst).<br /><br /></span></td></tr></tbody></table><br />Det är nu snart två år sedan jag gjorde min allra sista konsert. Det var en julkonsert med Linköpings damkör. Båda mina ögon hade några år tidigare drabbats av makuladegeneration (makula = gula fläcken) som gör att synskärpan gradvis försämras i i och med att tapparna i gula fläcken successivt dör (degenererar). <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify; text-indent: 1cm;"><span style="font-family: verdana;">Min synskärpa är i dag mindre än 5 % av normalskärpa, vilket innebär att jag varken kan läsa noter eller text. Jag har också svårt att känna igen ansikten, så kallad prosopagnosi. Men jag är inte blind. Jag kan ta mig fram i stan och hemma. Jag kan gå ut med hunden och jag kan laga mat, förutsatt att jag inte flyttat om i lådor och skåp. Jag kan fortfarande skriva tack vare specialbelyst specialtangentbord. Däremot kan jag inte läsa det jag skriver, men datorns syntetröst kan hjälpligt klara att läsa upp texten. Det är ett tidsödande jobb att korrekturläsa och att rätta alla fel som uppstår. Men jag saknar mitt arbete och jag saknar att kunna läsa. När någon sticker ett papper i handen på mig eller hänvisar till något skriftligt brukar jag påpeka att jag faktiskt inte kan läsa. Men för säkerhets skull, för att inte framstå som alltför obildad, tillägger jag ibland: <o:p></o:p></span></p><p class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: justify; text-indent: 1cm;"><span style="font-family: verdana;">– Men jag har kunnat.<o:p></o:p></span></p><p align="right" class="MsoNormal" style="margin: 0cm; text-align: right;"><span style="font-family: verdana;">2020-11-02</span><span style="font-family: Gill Sans, sans-serif;"><o:p></o:p></span></p>Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-24104845812989199152020-06-01T14:28:00.000+02:002020-06-01T14:28:09.089+02:00Biff Stroganoff<h2>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"> Som med alla kända recept finns inga rätt eller fel. Men så här gör jag.</span></h2>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><o:p></o:p></span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_9F2Higps5L-NZwYpPmL7B6ZQ9YLquuGNrPlwBpTMAbFPp7ATyWc-ObgvCk_UcxN59p3VWFW6e7_545RuIC0Ep7y2oUyvbnaj9kZQvk91FkSVM05zdjx6uW-qph1E2hyFir2q/s1600/stroganov.png" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_9F2Higps5L-NZwYpPmL7B6ZQ9YLquuGNrPlwBpTMAbFPp7ATyWc-ObgvCk_UcxN59p3VWFW6e7_545RuIC0Ep7y2oUyvbnaj9kZQvk91FkSVM05zdjx6uW-qph1E2hyFir2q/s400/stroganov.png" /></span></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Familjen Strogsnovs vapen. </span></td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><b>Ingredienser för 4 personer<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">3–4 hg entrecôte av hög kvalitet<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">3–4 gula lökar, beroende på storlek<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">1 par hg skogschampignoner<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">2 dl crème fraîche 32 %<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">2–3 msk tomatpuré<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">1 msk dijonsenap<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">1–2 tsk starkt paprikapulver<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">1 tsk kalvfond<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><b>Gör så här<o:p></o:p></b></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">(Det viktiga i det här receptet är att bryna köttet ganska hårt och att se till att det inte blir genomstekt, samt att lägga i det så sent som möjligt så att det inte kokar.) Löken och svampen ska inte heller koka. Om man vill kan man ta vispgrädde i stället för crème fraîche, eller en blandning av båda.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
</div>
<ol>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Skala och skär löken i tunna skivor och bryn den i smör 10–15 minuter. Ställ åt sidan.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Dela champignonerna i halvor eller fjärdedelar och stek demn i smör. Krydda med salt och peppar.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Blanda svampen och löken i en traktörpanna. Häll i crème Frisch, tomatpuré, senap, fond och paprikapulver. (Om man vill kan man bryna tomatpurén först för att få en djupare tomatsmak.)</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Skär två skivor entrecôte på tvären i högst en cm breda stavar. Krydda med salt och svartpeppar. Bryn dem i två omgångar hastigt på högsta värmen i smör och olivolja. Rör hela tiden och skaka stekpannan. De ska få färg, men inte bli genomstekta. Det handlar om ca 1 minut i pannan.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Rör om och värm såsen i traktörpannan försiktigt till tills den börjar koka. Stäng av plattan och lägg på lock.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Häll i köttbitarna och rör om strax före servering.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Servera med svart ris, potatis, eller bara grönsaker.</span></li>
</ol>
<br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-65859430451596997152020-05-24T11:05:00.000+02:002020-05-24T11:05:40.918+02:00Helgkyckling – fyra måltider för två personer<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-indent: 0px;">
<b><span style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-family: Verdana, sans-serif; font-size: small; font-style: normal; font-variant-caps: normal; letter-spacing: normal; text-decoration: none; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">En färsk kyckling på 2 kilo ger 4 rejäla portioner med lår och bröst, samt minst 4 portioner sopp</span><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: small;">a. </span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">En tvåkilos färsk <a href="http://www.reko.nu/" target="_blank">REKO</a>-kyckling kostar 250–300 kr, men med det här receptet ger den åtta portioner. Lokalt uppfödd kyckling, ekologisk och kravmärkt!</span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgERKIDVhlFpY7TE10LCiECLm2_lZroF6ejfaAaWT5-DBDEdaqr-rlmr-RJSCwB-fj9paAyVwyn2xB3txmutJdIWeH0N1uXK5BBb4B5RlY-5fhfTKcYSyVaml00t89EpX6Pi6Xw/s1600/Reko_hel_kyckling_web2-600x600.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgERKIDVhlFpY7TE10LCiECLm2_lZroF6ejfaAaWT5-DBDEdaqr-rlmr-RJSCwB-fj9paAyVwyn2xB3txmutJdIWeH0N1uXK5BBb4B5RlY-5fhfTKcYSyVaml00t89EpX6Pi6Xw/s200/Reko_hel_kyckling_web2-600x600.jpg" width="200" /></a></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><b>Dag 1</b><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Tag en stor kyckling av god kvalitet, gärna från REKO. Lägg kycklingen i en kastrull och mät upp vatten så att det täcker kycklingen. Tag upp kycklingen och tillsätt salt, 1 dl per liter vatten. Koka upp saltlagen och låt den svalna. Lägg i kycklingen och ställ den i kylen äver natten.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="color: black;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><b>Dag 2</b><o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="font-size: medium;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiR5BP3HuFgMOAF6hqvQcpRnfOzOIvKFVk3qHG3iureJTJGQ-g65Mydo_-SvqlexqumRAafESPPVYyp_LSwnOVnzNSBWhl7gAzejAn9az84fsE8S8SoPtY9_sx_OpufN2LjJWya/s1600/IMG_2704.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiR5BP3HuFgMOAF6hqvQcpRnfOzOIvKFVk3qHG3iureJTJGQ-g65Mydo_-SvqlexqumRAafESPPVYyp_LSwnOVnzNSBWhl7gAzejAn9az84fsE8S8SoPtY9_sx_OpufN2LjJWya/s200/IMG_2704.jpeg" width="150" /></a></div>
<ol><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXUpxxh3PKZKsTAWlMSiJ6f9OHa_hCHP1wbVvp3UXAByPAMewo68GpDpGNVzmCFk528I99MMhYxYCBpGDAK7Hzu25ial77BjyZrYfZfAD3vTbZWyBI1MMbARV6VjUvzq-cUZXY/s1600/IMG_2708.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhXUpxxh3PKZKsTAWlMSiJ6f9OHa_hCHP1wbVvp3UXAByPAMewo68GpDpGNVzmCFk528I99MMhYxYCBpGDAK7Hzu25ial77BjyZrYfZfAD3vTbZWyBI1MMbARV6VjUvzq-cUZXY/s200/IMG_2708.jpeg" width="150" /></a>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Tag fram ca 100 g smör så att det blir rumsvarmt. Hacka ett gäng vitlöksklyftor och några sardeller fint och rör ihop det med smöret.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Ta en italiensk ekologisk citron. Skär</span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"> </span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"> </span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">av ändarna så att köttet syns.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Lyft försiktigt på kycklingens skinn och pressa in smöret under skinnet på bröstsidan och vid låren. Om det blir smör över så bred det över kycklingen. Stoppa in citronen i kycklingen. Dra några rejäla tag med pepparkvarnen över och knyt/sy ihop benen och rumpan.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Lägg kycklingen i en ugnsfast form med gott om plats runt om.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Skär rot- och grönsaker i lämpliga bitar och lägg runt kycklingen. T.ex. morot, lök, potatis, fänkål, rotselleri.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Sätt plåten i nedre delen av ugnen i 225 °C i ca 15 minuter och sänk temperaturen till 200°Cstek i 1 timme. Tag ut och vänd kycklingen och flytta eventuellt upp den och stek ytterligare 45 minuter. Stektiden är förstås beroende av storleken.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Tag ut kycklingen och tranchera den. Låren räcker till en måltid för två och bröstfileterna till ytterligare en.</span><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"> </span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">När skrovet kallnat så befria det och vingarna från så mycket kött som möjligt. Skär köttet i ganska små bitar.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Koka skrovet en timme i 2 liter vatten. Smaka av med salt och peppar. Tillsätt lite kycklingfond om det behövs. Sila buljongen och tillsätt någon deciliter vispgrädde.</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Dela upp soppan i två frysburkar och fördela det hackade köttet när soppan kallnat. Frys ner soppburkarna till ytterligare två måltider för två personer. </span></li>
</ol>
<br />
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
</div>
<ol>
<li><br /></li>
</ol>
<!--[if !supportLists]--><br />
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<style class="WebKit-mso-list-quirks-style">
<!--
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraph, li.MsoListParagraph, div.MsoListParagraph
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraphCxSpFirst, li.MsoListParagraphCxSpFirst, div.MsoListParagraphCxSpFirst
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraphCxSpMiddle, li.MsoListParagraphCxSpMiddle, div.MsoListParagraphCxSpMiddle
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraphCxSpLast, li.MsoListParagraphCxSpLast, div.MsoListParagraphCxSpLast
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
/* List Definitions */
@list l0
{mso-list-id:879440887;
mso-list-type:hybrid;
mso-list-template-ids:1805137428 69009423 69009433 69009435 69009423 69009433 69009435 69009423 69009433 69009435;}
@list l0:level1
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level2
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level3
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
@list l0:level4
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level5
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level6
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
@list l0:level7
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level8
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level9
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
-->
</style><br />
<div class="MsoNormal" style="font-size: medium;">
<br /></div>
Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-72842430150540527242020-04-12T08:54:00.000+02:002020-04-12T17:31:22.089+02:00Hasses potatis- och ostdolmar<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><img height="320" src="https://cdn1.hemtrevligt.se/YTo2OntzOjI6ImlkIjtpOjEzMDg0Mjk7czoxOiJ3IjtpOjQ4MDtzOjE6ImgiO2k6MzIwMDtzOjE6ImMiO2k6MDtzOjE6InMiO2k6MDtzOjE6ImsiO3M6NDA6IjA4YzE1ODUyOTdjZjFlMTQ1MDhhNDYzYWQ5YmE3MmVhYWQzMmU5ODIiO30=" style="-webkit-user-select: none; display: block; margin: auto;" width="263" /></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Spetskål</td></tr>
</tbody></table>
<br />
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag har börjat använda spetskål allt mer. Bladen är tunnare än vitkål och smaken är mildare. Den finns ofta att få ekologiskt odlad. Här är mitt senaste påfund. Lite pyssligt, men mycket gott!</span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Ingredienser<o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1 huvud spetskål (stort)<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">8 potatisar, gärna Amandine<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1 gul lök<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1–2 dl riven parmesan, helst en rejält lagrad Parmigiano-Reggiano<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1 äggula<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">persilja<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">timjan och/eller annan örtkrydda beroende på vad som ska serveras till<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">smör<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">salt<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">svartpeppar<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQYKps4MZGlNj4smyYPxtK9IoFQie2Wzf0qZ_3N3A6nH-KQQuwmT-bRuu3V0f3LM7At3BGHvziHa70OlLU70DRxL2qgLoPZiD-bkm3SpjWzNzPH-bRXHr8NJz-_ri4CaiZa-5z/s1600/IMG_2662.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgQYKps4MZGlNj4smyYPxtK9IoFQie2Wzf0qZ_3N3A6nH-KQQuwmT-bRuu3V0f3LM7At3BGHvziHa70OlLU70DRxL2qgLoPZiD-bkm3SpjWzNzPH-bRXHr8NJz-_ri4CaiZa-5z/s320/IMG_2662.jpeg" width="267" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Två färdiga dolmar.</td></tr>
</tbody></table>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></b></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<b><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Gör så här<o:p></o:p></span></b></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpFirst" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">1.<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span></span><!--[endif]-->Skala potatisen och löken och riv dem tillsammans på den finare delen av rivjärnet eller i matberedaren. Riv osten fint.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">2.<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span></span><!--[endif]-->Blanda potatis, lök, ost och äggula i en skål. Klipp persiljan fint och blanda med timjan och äggula. Smaka av med salt och peppar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">3.<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span></span><!--[endif]-->Skär försiktigt med en kniv runt roten på spetskålen. Tag försiktigt bort ca 8–12 blad, ett och ett, från kålhuvudet.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">4.<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span></span><!--[endif]-->Sätt en traktörpanna eller vid kastrull med vatten på spisen och koka upp.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">5.<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span></span><!--[endif]-->Fyll en bunke eller diskhon med kallt vatten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">6.<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span></span><!--[endif]-->Skruva ner värmen på det kokande vattnet så att det sjuder.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">7.<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span></span><!--[endif]-->Ta ett kålblad i sänder med en stekpincett och doppa det i det sjudande vattnet i ca 15–30 sekunder. Lyft upp det försiktigt med pincetten och lägg det i det kalla vattnet. Ta upp bladet och lägg det utbrett på en skärbräda så att vattnet kan rinna av.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">8.<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span></span><!--[endif]-->Upprepa proceduren med samtliga blad. Lägg dem efter hand i en hög på skärbrädan.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">9.<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span></span><!--[endif]-->Gör nu dolmarna. Bred ut ett kålblad och lägg en klick, stor som en prinskorv, av potatissmeten i kanten av kålbladet. Rulla ett varv och vik därefter in kanterna och rulla vidare så att det blir ett slutet paket. Om kålhuvudet är stort kan förmodligen de yttersta bladen delas på längden i två delar.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpMiddle" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">10.<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span></span><!--[endif]-->Bryn en klick smör i en stekpanna och häll det sedan i en ugnsform. Tag dolmarna en och en och rulla dem i det brynta smöret och packa dem sida vid sida i formen. Häll ev. resterande smör över och dra några varv med peppar- och saltkvarnen över dolmarna.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoListParagraphCxSpLast" style="mso-list: l0 level1 lfo1; text-indent: -18.0pt;">
<!--[if !supportLists]--><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><span style="mso-bidi-font-family: Calibri; mso-bidi-theme-font: minor-latin;"><span style="mso-list: Ignore;">11.<span style="font-size: 7pt; font-stretch: normal; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; line-height: normal;"> </span></span></span><!--[endif]-->Ställ in i ugnen och grädda 20–30 minuter.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Vi åt anka med apelsinsås och gröna bönor till och drack en Pinot Gris från Alsace till. Man kan förstås äta annat kött med en rödvinssås till eller något vegetarisk, t.ex. rödbetsbiffar eller panerade aubergine med tomatsås.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="-webkit-text-stroke-width: 0px; caret-color: rgb(0, 0, 0); color: black; font-size: medium; font-style: normal; font-variant-caps: normal; font-weight: normal; letter-spacing: normal; margin: 0cm 0cm 0.0001pt; text-align: start; text-decoration: none; text-indent: 0px; text-transform: none; white-space: normal; word-spacing: 0px;">
<br /></div>
<style class="WebKit-mso-list-quirks-style">
<!--
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraph, li.MsoListParagraph, div.MsoListParagraph
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraphCxSpFirst, li.MsoListParagraphCxSpFirst, div.MsoListParagraphCxSpFirst
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraphCxSpMiddle, li.MsoListParagraphCxSpMiddle, div.MsoListParagraphCxSpMiddle
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
p.MsoListParagraphCxSpLast, li.MsoListParagraphCxSpLast, div.MsoListParagraphCxSpLast
{mso-style-priority:34;
mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-type:export-only;
margin-top:0cm;
margin-right:0cm;
margin-bottom:0cm;
margin-left:36.0pt;
margin-bottom:.0001pt;
mso-add-space:auto;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:"Calibri",sans-serif;
mso-ascii-font-family:Calibri;
mso-ascii-theme-font:minor-latin;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:Calibri;
mso-hansi-theme-font:minor-latin;
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
/* List Definitions */
@list l0
{mso-list-id:2016571435;
mso-list-type:hybrid;
mso-list-template-ids:-344455650 69009423 69009433 69009435 69009423 69009433 69009435 69009423 69009433 69009435;}
@list l0:level1
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level2
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level3
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
@list l0:level4
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level5
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level6
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
@list l0:level7
{mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level8
{mso-level-number-format:alpha-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:left;
text-indent:-18.0pt;}
@list l0:level9
{mso-level-number-format:roman-lower;
mso-level-tab-stop:none;
mso-level-number-position:right;
text-indent:-9.0pt;}
</style>
--><br />
<div class="MsoNormal" style="font-size: medium;">
<br /></div>
Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-6089032125189061272019-08-23T08:08:00.000+02:002019-08-23T15:13:10.226+02:00Den sjungande revolutionen<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhC4TSXubA04821GzTrZZNI6weC1QuqmZxjebSxv6ECSn2mlbhsttvYc95YVvsKiNhxW1fQn_VKBXZjx-4AftD46vvxCyvEeQPMJRvxgmEQ8AMQ9kQqzekjb-0fkYRAX0uFQStx/s1600/torget+i+Tartu.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="960" height="425" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhC4TSXubA04821GzTrZZNI6weC1QuqmZxjebSxv6ECSn2mlbhsttvYc95YVvsKiNhxW1fQn_VKBXZjx-4AftD46vvxCyvEeQPMJRvxgmEQ8AMQ9kQqzekjb-0fkYRAX0uFQStx/s640/torget+i+Tartu.jpg" width="640" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I dag är det 30 år sedan befolkningen i de baltiska länderna bildade en 60 mil lång mänsklig kedja mellan Vilnius och Tallinn. Den var en del av frigörelsen från Sovjetunionen och den s.k. ”Sjungande revolutionen som pågick mellan 1987 och 1991.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">År 1999 blev de baltiska staterna en del av den akademiska körgemenskapen då den Nordiska studentsångarstämman (NSSS) för första gången hölls i Estland. År 2014 återkom NSSS till Estland, denna gång till Tartu. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det blev en av höjdpunkterna i mitt yrkesliv då jag ombads öppna evenemanget i Tartu med ett tal på torget<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Här är talet:<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">”Kallid laulusõbrad! – Dear fellow singers!<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">In these days, when the rights of independent nations to stay independent are obviously questioned and threatened by obscure dark forces, it is important to remind us all of the days in the late 1980s when choral singing in Estonia came to play an important key role in this country’s liberation from an unwanted intruder. History has come to name this “The Singing Revolution” and it led to the restoration of the independence of Estonia, Latvia and Lithuania. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I had the privilege to visit the Tehnikaülikooli Akadeemiline Meeskoor in Tallinn in 1990 and I can still remember the energy and the force linked to the coming liberation that I perceived in the choir and in the individual singers.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Choral singing is powerful. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">And choral singing is creates peace. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />When choral singing started at the universities in Sweden, Norway, Denmark and Finland in the very beginning of the 19th century, one of the main purposes of the singing was to unite the people in the Scandinavian area and to make peace between the brothers and sisters in the neighbouring countries. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">One of my friends and colleagues, Bosse Johansson, conductor of the world famous “Adolf Fredrik’s girls choir”, once said: “children that sing together in choirs don’t start wars”, and I guess we can all continue the sentence: “University students don’t either”! <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I am extremely happy and proud of being a part of the NSSS movement. When we started the first NSSS in Linköping in 1987, 27 years ago, we did not have the slightest idea of what this was to become in the future. We had not planned for a continuation and we had not expected it. But the singers wanted otherwise and now we can see and feel the result. We have gathered every third year, this year for the 9th time, and for the second time in Estonia.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I am convinced that we are only in the beginning of the NSSS tradition. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I am convinced that we will continue to meet for many years and decades to come. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I am convinced that NSSS is an important event with the lofty goal of bringing people from the Baltic and Nordic universities together in joyful and peaceful singing.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I wish you all some really great days and let us all rejoice – or as we say in Latin – GAUDEAMUS IGITUR!”<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-59067207673999584222019-06-02T15:17:00.000+02:002019-06-02T15:17:10.601+02:00Efter cancern<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– Vad ska du göra sen, frågar hon.</span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– Vad menar du, svarar jag. Vad då sen?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– Efter cancern fortsätter hon.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– Det finns inget efter cancern, säger jag. Den cancer jag fått kommer jag alltid att bära med mig. Om inte bokstavligt, så bär jag erfarenheten. Jag kommer alltid att bära erfarenheten av smärtan, oron, ångesten och rädslan. Alltid. På det sättet finns det inget slut. Inget sen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hon ser på mig, undrande.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– Hur kan du veta att det är så, säger hon oroligt.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– De här sex månaderna har varit de värsta i mitt liv. Ännu är inte allt läkt och jag har ingen aning om hur lång tid det kommer att ta. Jag vet inte heller om jag blir helt återställd. Jag vet inte om jag någonsin blir den person jag var när det började. Läkarna säger att jag kommer att bli återställd och på ett sätt tror jag dem, men å andra sidan vill de ha fem år på sig innan de kan friskförklara mig. Regelbundna återbesök i fem år. Då är jag 76. Vem är jag då? Självklart kommer jag att vara märkt av cancern livet ut. Då finns det inget sen.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Hon sitter tyst och begrundar detta.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Själv vet jag varken ut eller in. Ibland tvivlar jag. Ibland vet jag. Jag kommer alltid att vara förändrad, eller är det inte så? Att ha upplevt en smärta så stark att jag inte visste att det fanns. Att vara utom sig av smärta så att man kryper ihop i fosterställning och gråter högt. Självklart förändrar det livet för alltid. Fem månader med kontinuerlig påfyllning av morfin sätter också djupa spår. Hur djupa vet jag ännu inte. Morfinavvänjningen har gett mig apati, ångest och melankoli. Det kommer också att gå över, säger de. Men de säger inte när.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– Visste du att det skulle bli så här, säger hon.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– Jag har fått världens bästa sjukvård, svarar jag. Världens bästa teknik. Världens bäst utbildade personal. Fantastiska professionella människor som brinner för det de gör, människor med stor empati. Jag har fått allt stöd jag kunnat tänka mig och allt jag begärt. Men det räcker inte.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– Hur kan du säga att det inte räcker?<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– Därför att de inte vet allt och de kan inte spå. Det är fortfarande så att de behandlar min kropp. De tar bort den skadliga tumören på det mest snillrika sätt som finns. Men de vet inte vem jag är och de har ingen aning om vem jag blir efter behandlingen. På ett sätt tror jag att det är ett vågspel, en chansning. Vill man vara cynisk så kan man ju påstå att de inte bryr sig. Men det gäller inte den vårdpersonal som jag träffat. De har brytt sig. Men tyvärr räcker det inte. De vet inte vem jag är och vem jag blir. Det är en ren chansning.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– Vad skulle de gjort då. Hur skulle de kunnat hjälpa dig, säger hon igen med oro i rösten.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">– Det finns inget mer de kunde ha gjort. De har gjort allt som står i deras makt. Resten måste jag lösa själv. Jag måste själv hitta vägar att bli av med ångesten och apatin. Men cancern kommer jag aldrig att bli fri från. Den får jag leva med resten av livet. Så är det. [2019-06-01]</span><span style="font-family: Gill Sans, sans-serif;"><o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 6pt; text-align: left;">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><span style="font-size: xx-small;">I dialogen ovan är "jag" jag, medan "hon" är en fiktiv person. Eller kanske jag det också.</span></span></div>
Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-80177657536641386682018-04-08T15:53:00.000+02:002018-04-08T15:53:03.635+02:00Vid en källa<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi77vF_zqHv7-lxapjlruLMiRYiWjz7Cxqz-QwLUIgQnQEyG98zzx3Nvswfrxjx8ql0ETSZ2Bp2RWIWkziRVP25Q6-b9r7hQbn79liMUdMf-Oo6p2jxePBMHCaoAisn-0y21kzo/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-04-08+kl.+15.09.25.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="1528" data-original-width="979" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi77vF_zqHv7-lxapjlruLMiRYiWjz7Cxqz-QwLUIgQnQEyG98zzx3Nvswfrxjx8ql0ETSZ2Bp2RWIWkziRVP25Q6-b9r7hQbn79liMUdMf-Oo6p2jxePBMHCaoAisn-0y21kzo/s200/Ska%25CC%2588rmavbild+2018-04-08+kl.+15.09.25.png" width="128" /></a></div>
<b><span style="background-color: white;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vid en källa</span></span></b><br />
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Text: Johan Ludvig Runeberg<br />Musik: Fredrik August Ehrström<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Källans tonsättare Fredrik August Ehrström (1801–1850) var en av förgrundsgestalterna i Helsingfors akademiska musikliv vid 1800-talets början. Han var god vän med Johan Ludvig Runeberg (1804–1877) och tonsatte många av dennes dikter. Redan 1836 bildades inom den Österbottniska avdelningen (nationen) inom studentkåren vid Kejserliga Alexanders Universitetet ett sällskap kallat Lilla Sångföreningen där bland andra Zacharias Topelius (1818–1898) var en av de drivande krafterna. Om detta står det i Topelius dagböcker att man den 27 februari 1836 hade ett möte då man bland annat sjöng ”Runebergs källa”. Källan var från början trestämmig och Karl Johan Morings (1832–1868) fyrstämmiga sats tillkom senare. Ehrström anslöt sig till sällskapet senare samma år.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Musiken till Källan tillkom redan 1834 då Ehrström tillträdde som ledare för Akademiska musiksällskapet. Sällskapet hade före flytten från Åbo (efter Åbo brand 1827) bestått av ganska många sångare, men under de första åren på 30-talet kom det att domineras av instrumentalister och sången överläts åt avdelningarna. När Fredrik Pacius (1809–1891) tillträdde som musiklärare vid akademin kom han att inledningsvis mest ägna sig åt orkestern, men med stöd av bland andra Ehrström lyckades man samla sångare från de olika nationerna och 1838 bilda Akademiska Sångföreningen (Akademen) som Pacius ledde fram till 1846. <o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Källan kom sedermera, på grund av textens inledningsord, att användas som snapsvisa till tersen i Akademiska Sångföreningen, men tonsättaren Nils-Eric Fougstedt (1910–1961) som var körens dirigent 1946–1950 var inte så förtjust i det utan skrev därför 1946 Tersen (Re’n helan slunkit ner) för att skydda Ehrströms och Runebergs Källan ”mot fortsatt profanering såsom snapsvisa”.<o:p></o:p></span></span></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<br /></div>
<div class="MsoNormal" style="margin: 0cm 0cm 0.0001pt;">
<span style="background-color: white;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Den högromantiska texten är ursprungligen ett studentikost infall. Runeberg och vännen Johan Jakob Nervander (1805–1848) satt vid Choraeus källa (uppkallad efter den finländska 1700-talspoeten Michael Choraeus) på Runsala utanför Åbo, där de båda studerade sedan 1822, och de beslöt att tävla om vem som kunde skriva den vackraste dikten om källan. Runeberg förlorade, men en ny version trycktes den 3 december 1830 i ”Tidningar ifrån Helsingfors” och de åtta stroferna publicerades sedermera i Runebergs ”Dikter II” år 1833.</span><span style="font-family: Calibri, sans-serif;"><o:p></o:p></span></span></div>
Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-38756938997203397922017-08-01T23:24:00.001+02:002017-08-01T23:24:45.872+02:00Pesto – för bövelen!<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZ_4_7ugDR33nMFAMFuUMSqg_jvtkoGpFfF-hQ4iIdb1CK6WROjBk88dgCQNmbLl1r_ARJLOlx-oIRtEUXdHFWMCSXqHyyRmg_bdFzutWUP308GsLWaoUDYdxHID6AtwrS6Fpf/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2017-08-01+kl.+23.02.09.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" data-original-height="296" data-original-width="888" height="106" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZ_4_7ugDR33nMFAMFuUMSqg_jvtkoGpFfF-hQ4iIdb1CK6WROjBk88dgCQNmbLl1r_ARJLOlx-oIRtEUXdHFWMCSXqHyyRmg_bdFzutWUP308GsLWaoUDYdxHID6AtwrS6Fpf/s320/Ska%25CC%2588rmavbild+2017-08-01+kl.+23.02.09.png" width="320" /></a></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 12pt;">Jag har
alltid gillat pesto och jag har gjort mängder av pesto i min dar, men alltid
med samma ingredienser, basilika, peccorino, vitlök, pinjenötter och olivolja.
Jag har gjort den i mortel från början till slut eftersom jag har hört att om
man gör det kan man göra anspråk på den italienska staden Genovas nycklar. Jag
har ansett att detta <b>år</b> pesto. Den som kommit dragande med persilja, valnötter
och annat krafs, och kallat det pesto, har jag föraktfullt fnyst åt. Har de dessutom
gjort den i mixer har jag pedagogiskt förklarat hur illa vitlöken far av att
krossas i mixer.</span><span style="font-family: Verdana, sans-serif; font-size: 12pt;">Tills härom
dagen. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Vi bjöds på en pesto tillverkad i en butik på Drottningtorget i Malmö.
Den hette ”Pesto rosso con pomodori secchi” (’röd pesto med torkade tomater’) och
djäklar i havet – man ramlade baklänges! <br />På locket stod det: ”Ingredienser:
basilika, vitlök,<span style="mso-spacerun: yes;"> </span>extra jungfruolivolja,
mandlar, pinjenötter, körsbärstomater, soltorkade tomater, <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>parmesanost, kapris, timjan, oregano, chili.”
Japp! (Burken var alldeles för liten!) Inga mått förstås. <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Som den
moderna hemmakock jag är satte jag förstås igång att googla och lärde mig på italienska
Wikipedia:<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Pesto är en
typisk traditionell kryddblandning från <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Ligurien" target="_blank"><b>Ligurien</b></a>. Med benämningen ”pesto alla
genovese” tillhör den PAT (Prodotti Agroalimentari Tradizionali liguri) <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>tillsammans med andra liguriska specialiteter
som Amaretto, Pancetta, Prosciutto, m.m. Basingredienserna är små späda blad av
basilika som växt på kullarna i Pra’ i Genova (det finns förstås många varianter
av basilika men det är Basilico Genovese (Ocimum basilicum) som det <b>ska</b> vara). Peston
får man genom att stöta (Ordet <i>pesto</i> kommer av verbet <i>pestare</i> som betyder ’stöta’.)
basilikan i mortel tillsammans med salt, pinjenötter (”pinoli italiani”) och
vitlök (”aglio di Vessalico” som är en lokal variant)
och blanda med parmesan
(”Parmigiano-Reggiano”, som <b>ska</b> vara lagrad i minst 30 månader) och peccorino
sardo (”Fiore sardo”) och extra jungfruolivolja från Liguriens kust (”Olio
extra vergine di oliva della Riviera Ligure”). <o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Så långt
Wikipedia.<o:p></o:p></span></div>
<div class="MsoNormal">
<br /></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Livet har
lärt mig att inte ta så hårt på den här typen av recept. Det finns inte <i>ett rätt
sätt</i> att göra köttbullar, pannkakor eller kalops. Inte ett sätt att göra pesto
heller. Sen må ligurierna vara hur stolta de vill över sina traditioner, men med basilikan på Ica blir det <i>också</i> god pesto. Så jag skippade alla regler och
recept ocj satte igång att göra en pesto med inspiration från italienaren i
Malmö. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Det här använde jag:</span><span style="font-size: 12pt;"><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"> </span></span></div>
<div class="MsoNormal">
</div>
<ul>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">2 plantor basilika
(ca 70 blad)</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">4 vitlöksklyftor,
som jag finhackade med kniv innan de hamnade i mixern</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">22 skållade
och skalade sötmandlar</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">40 g pinjenötter,</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">ca 30 g finriven
30 månaders reggiano</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">ca 50 g finriven
peccorino sardo</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">5 körsbärstomater</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">6 soltorkade
tomater</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">2 msk kapris</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">1 tsk timjan</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">1 tsk oregano</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">1 tsk
havssalt</span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;"> <span style="font-size: 12pt;">1 chili, som jag finhackade med kniv</span></span></li>
<li><span style="font-family: Verdana, sans-serif;">1 ½ dl extra
jungfruolivolja, Zeta ekologisk</span></li>
</ul>
<br />
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag körde
rubbet i mixern. Det blev gott! Kanske inte som malmö-peston, men bra nära och den har
potential, Jag tror att de tomater jag hittade var för mesiga, både de torkade
och de färska. Likaså chilin. </span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span></div>
<div class="MsoNormal">
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Om du använder det här receptet så berätta gärna
vilka ändringar du gjort så kanske vi tillsammans kan komma upp i samma klass
som malmökillen!<span style="font-size: 12pt;"> </span></span></div>
<style>
<!--
/* Font Definitions */
@font-face
{font-family:"Cambria Math";
panose-1:2 4 5 3 5 4 6 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:roman;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1107305727 0 0 415 0;}
@font-face
{font-family:Calibri;
panose-1:2 15 5 2 2 2 4 3 2 4;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:swiss;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-536870145 1073786111 1 0 415 0;}
@font-face
{font-family:"Gill Sans";
panose-1:2 11 5 2 2 1 4 2 2 3;
mso-font-charset:0;
mso-generic-font-family:swiss;
mso-font-pitch:variable;
mso-font-signature:-2147483033 0 0 0 503 0;}
/* Style Definitions */
p.MsoNormal, li.MsoNormal, div.MsoNormal
{mso-style-unhide:no;
mso-style-qformat:yes;
mso-style-parent:"";
margin:0cm;
margin-bottom:.0001pt;
mso-pagination:widow-orphan;
font-size:12.0pt;
font-family:"Times New Roman",serif;
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;}
.MsoChpDefault
{mso-style-type:export-only;
mso-default-props:yes;
font-family:"Gill Sans",sans-serif;
mso-ascii-font-family:"Gill Sans";
mso-fareast-font-family:Calibri;
mso-fareast-theme-font:minor-latin;
mso-hansi-font-family:"Gill Sans";
mso-bidi-font-family:"Times New Roman";
mso-bidi-theme-font:minor-bidi;
mso-fareast-language:EN-US;
text-underline:#0070C0;}
@page WordSection1
{size:595.0pt 842.0pt;
margin:70.85pt 70.85pt 70.85pt 70.85pt;
mso-header-margin:35.4pt;
mso-footer-margin:35.4pt;
mso-paper-source:0;}
div.WordSection1
{page:WordSection1;}
-->
</style>Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-70419183953211194842016-08-23T14:21:00.000+02:002017-01-28T10:27:22.087+01:00Valpen min<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiuZl9MxytPoUKkcSCRicepX6M7cJPqhP0xKggLQI_y4u_dYmiOv1qzXEQq42EIAJpwQkPiUdQlZCP9xV4R5jtubQWIvnNoxF11RArZ628vSFsVfJGCIdO37RxkM3VUmKXz5cW/s1600/morgon1.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiuZl9MxytPoUKkcSCRicepX6M7cJPqhP0xKggLQI_y4u_dYmiOv1qzXEQq42EIAJpwQkPiUdQlZCP9xV4R5jtubQWIvnNoxF11RArZ628vSFsVfJGCIdO37RxkM3VUmKXz5cW/s320/morgon1.jpg" width="282" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det här är inget hundkåseri, tro inte det. Jag är inte kåsör och jag tycker inte om hundar. Fast det där var nog lögn. Efter att ha levt tillsammans med fem olika hundar i 30 år kanske jag ändå tycker om hundar. Hustrun har haft sju hundar i nästan 50 år så hon tycker definitivt om hundar. Men det är mycket runt hundar som jag inte tycker om.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag har svårt för en del hundägare.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Häromdagen när jag var i brödbutiken kom det en liten tant och band sin hund utanför och sa.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i>– Ojojoj lilla Prussiluskan nu får du sitta här en liten stund medan matte går in och handlar. Det tar bara en liiten, liiten stund.</i></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i><br /></i></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Hunden var en liten <i>g</i>ulvit sort med krumma ben, och liksom hoptryckt och tillknölad i båda ändarna. Till yttermera visso var den klädd i ett skotskrutigt fodral av någon sorts vindtyg. Det var arton plusgrader ute.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Så fort den var fastbunden började den gläfsa och yla. Tanten svarade med sitt ”ojojoj”.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">När jag skulle lämna butiken var jag ju tvungen att passera den gläfsande varelsen och tanten ojar till mig:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i>– Ojojoj, hon är inte det minsta farlig. Hon är så snäll, så snäll.</i> (Jag var helt övertygad om att innehållet i det skotskrutiga fodralet var helt ofarligt, liksom de flesta hundar är.)</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det där ojandet. Visst kan/ska man tala med vänlig röst till en hund, men att hela tiden ömka den som om det vore synd om den eller tala till den som om den vore mindre vetande är förskräckligt.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">En annan sorts hundägare som man möter när man är ute med sin hund är de som kommer fram till en och säger:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i>– Ojojoj, så söt! Är det en liten tjej?</i></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">På den frågan, som jag fått många gånger, har jag olika svar. Är jag på riktigt dåligt humör svarar jag kort:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i>– Nej, det är en hund. </i>(Jag ångrar mig omedelbart.)</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Alternativ två, om jag känner mig mindre provocerad, kan vara:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i>– Nej, det är en tik.</i> (Även vid detta svar ångrar jag mig.)</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Är jag på riktigt solskenshumör kan jag kosta på mig ett kort:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i>– Ja, det är en tik. </i>(Längre än så sträcker jag mig inte.)</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Dessa hundägare lockar dessvärre fram mina allra sämsta egenskaper. Jag är ju egentligen en ganska snäll person, men jag klarar inte att man ger djur mänskliga epitet eller egenskaper. Som när man tilltalar hunden i tredje person:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i>– Ojojoj, så fin man kan vara!</i> Eller i första person plural:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i>– Ojojoj, har vi varit ute och bajsat?</i></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Hundar är hundar (tikar och hanar), barn är barn (flickor och pojkar). Kvinnor är gravida, hundar är dräktiga. Kvinnor ammar, tikar ger di. Etc.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag måste tillstå att jag även har svårt för eufemismen ”ta bort”. Vi har ett ord ”avliva”, som redan det är en förskönande omskrivning, men som dock tydligt klargör vad det handlar om. Men visst, vi säger om människor att de ”går bort” när de avlider, så varför inte ”ta bort” när man avlivar ett djur. Men jag säger avliva.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Nåja. Nu tillbringar jag dagarna med min femte hund. En för närvarande tretton kilo tung, fyra månader gammal tufsig valp. Sorten heter Labradoodle<span style="font-size: xx-small;">*</span> och hennes namn är <i>Penelope</i>, fast hon kallas ”Loppan”. Odysseus hustru hette Penelope och berättelsen om hur hon trofast väntade på sin man i tio år har gjort att hon fått personifiera trohet och lojalitet. Fina egenskaper.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Nu märker man inte av så mycket lojalitet hos den fyra månader gamla Loppan. Snarare tvärtom. Men hon är ett socialt fenomen. Ända sedan hon kom till vår gård har hon gjort sig till vän med alla som bor här, alla som kommer som gäster och kunder. Barn och vuxna, släktingar, andra hundar. Alla! Hon hälsar oförväget på alla. Får hon tillräckligt mycket respons blir hon närgången och pussas och kramas. På hundlekplatsen, Elsas hage i Lektorshagen, försöker hon närma sig alla hundar. Går det inte första gången försöker hon igen. Och igen. Med jämnstora hundar kan hon brottas nästan hur länge som helst.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag tycker om Loppan. Loppan tycker om kartonger. </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">En stor del av sin vakna tid ägnar hon sig åt att slita sönder kartonger. Jag ägnar mig åt att gå ut med henne och att hindra henne från att slita sönder andra saker än kartonger, som t.ex. väskor, noter, pocketböcker, mattor, sladdar och diverse andra inredningsdetaljer.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Loppan tycker om mig också. Det är därför man har hund. För den oförbehållsamma kärleken och en vänskap utan villkor. Nästan i alla fall. Ungefär: ”Jag kommer alltid att gilla dig bara du ger mig mat, vatten, husrum och promenader och om jag ibland får sova på dina fötter när du sitter i fåtöljen.” </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det är det svårt att säga nej till.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: xx-small;">------------</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: xx-small;">* Labradoodle är ett fånigt namn och det är ingen ras. De har funnits sedan 1980-talet då man i Australien började avla fram dem genom att korsa labrador retriever med storpudel. Syftet var att få fram en ledarhund för synskadade allergiker. Den används även som vårdhund, m.m. Att den inte efter 40 år betraktas som en ras beror sannolikt på att hela kennelrörelsen drivs av ålderdomliga traditioner, </span><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: xx-small;">rashygieniska idéer</span><span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: xx-small;"> och en lätt reaktionär inställning till avel.</span><br />
<br />Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com8tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-80678671591255798792016-07-12T17:31:00.000+02:002016-07-12T21:15:25.040+02:00Öppet brev till Corren<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpcX_fgoFFjxAd2i42o_kpn_4XwONmip49lfZYsDZPwPE2u7PbkWZGTu_4afEMLlukdETIKmlsVWluLcJFWftcGLGuSoL0AkyEQ_hPno6SuL5km98-TxgGblHgWtF2W2A4cZ0v/s1600/corren_logo.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="59" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjpcX_fgoFFjxAd2i42o_kpn_4XwONmip49lfZYsDZPwPE2u7PbkWZGTu_4afEMLlukdETIKmlsVWluLcJFWftcGLGuSoL0AkyEQ_hPno6SuL5km98-TxgGblHgWtF2W2A4cZ0v/s320/corren_logo.png" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Låt mig börja med att säga att jag prenumererat på Corren i snart 40 år och värdesätter en lokal/regional morgontidning mycket högt. Jag vill – och har behov av att – dagligen kunna läsa om lokala nyheter, om lokal kultur, lokala händelser och lokal politik.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag har tidigare på min blogg raljerat kring den <a href="http://hanslundgren.blogspot.se/2014/06/sommarvikarierna-provar-deras-vingar.html" target="_blank">sjunkande kvaliteten på texterna i Corren under sommaren</a>, men nu verkar det dessvärre inte vara bara en sommarföreteelse utan under hela året har det publicerats undermåliga texter varje dag. </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det har nu gått så långt att jag måste ställa frågorna: </span><br />
<br />
<ul>
<li><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Kommer det bara att bli sämre och sämre, eller finns det något ljus i mörkret?</span></li>
<li><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Är tidningens situation sådan att textlig kvalitet inte spelar någon roll alls?</span></li>
<li><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Är ni verkligen så illa ute att en satsning på kvalitet inte skulle få några positiva ekonomiska konsekvenser?</span></li>
</ul>
<br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag samlar inte på citat, men lämnar följande totalt obegripliga mening ur gårdagens webb-tv-inslag om studenters fuskande som exempel:</span><br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">”De vanligaste fusken är plagiering och fabrikation av tentor och examinationer.”</span></blockquote>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Corren har många mycket skickliga och intressanta skribenter som gör ett lysande jobb, Åsa C, Johan S, Carina G, Erik W, Ann-Charlotte I, Gustav B och fler därtill, men om läsglädjen inskränker sig till ett fåtal artiklar dagligen känns en prenumeration tämligen meningslös – och dyr. Jag vill kunna läsa <i>alla</i> artiklar utan att få frossbrytningar.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Nyanställda, praktiserande, vikarierande, unga [<i>sic!</i>] skribenters texter <i>måste</i> granskas av någon erfaren person innan de publiceras (Jo, jag vet att det är ont om tid!) Dessutom måste allmänhetens bidrag minskas genom att ”Dagens ris”, denna pinsamma avskrädesplats tas bort, endast insändare undertecknade med namn publiceras, samt ”Dagens dikt” underställas en konstnärlig kvalitetsgranskning. Pekoral tillhör en förgången tid och platsar inte om de inte är medvetet parodiska.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Satsa på lokal kultur och politik. Låt politiker komma till tals, men gör det genom journalistisk kritisk granskning. Låt inte politikerna förhäva sig i förtäckta ”debattartiklar” utan att tidningen presenterar en motbild eller analys. Avkräv politikerna svar när allmänheten vill diskutera politik på debatt- eller insändarsidan. Undvik kvällstidningsjournalistik och flytta fokus från krognotor och tjänsteresor till politikens innehåll och ideologier. Stärk läsarna identitet och bildning genom att bidra med artiklar om Östergötlands historia och kultur. Utnyttja den enorma kompetens som finns vid LiU när det gäller forskning och lärdom.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I ett mejlsvar till mig skriver chefredaktören: <i>”Vi är medvetna om att praktikanter och nya medarbetare gör en del fel i början men förhoppningen är förstås att de ska visa utveckling inom en inte allt för lång tid.”</i> Min åsikt är att ni inte har råd att engagera personer som inte tydligt visat grundläggande kompetens i att hantera svenska i skrift och som inte kan visa att de läst åtminstone ett hundratal verk av svenska författare. Att ha ”förhoppningar” räcker inte.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det handlar inte om rättstavning eller om </span><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">”</span><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">sina och deras</span><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">”</span><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">, ”större än dig”, om ”de och dem”, om ”före och innan”. Det handlar om att kunna göra sig förstådd. Att redogöra för ett förlopp utan tankeluckor. Att behärska meningsbyggnad, idiom och idiomatiska uttryck. Det är den lägsta nivån av begriplig skriftlig kommunikation jag efterlyser. Den måste genomsyra all text i tidningen.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Tidningskrisen är ett faktum. Det känner vi alla väl till, men jag önskar en större öppenhet från tidningens ledning mot oss prenumeranter och läsare. Berätta när ni säger upp medarbetare. Berätta när ni anställer nya. Presentera de nya namn som nu ständigt dyker upp i spalterna. Förklara för oss läsare varför ni gör som ni gör, vilka avvägningar ni gör inför alla omstruktureringar och förändringar. Jag vet att det finns personer på Corren som brinner för kvalitet och god journalistik och ändå lyckas ni inte göra en tidning som jag finner tillräckligt bra.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Varför inte då?</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-281562340238278542016-06-05T06:18:00.000+02:002016-06-05T21:47:03.163+02:00Förklädd Gud?<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Varje gång jag ser en uppgift om att man i någon kyrka ska framföra verket ”Förklädd Gud” blir jag konfunderad. Bruket att skriva ordet Gud med stor bokstav är på svenska, och många andra språk, reserverat för den kristna guden, medan alla andra gudar skrivs med litet g – gud. Och ingen inom kyrkan tror väl att Gullbergs text handlar om att Gud är förklädd?</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Hjalmar Gullbergs dikt ”Förklädd gud” handlar om Apollon, den grekiska guden som tjänstgör som dräng.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">"Apollon bor i ett tessaliskt stall.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Ej bär han lager kring sitt gyllne hår:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">han sändes från Olympens gudahall,</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">dömd att försörja sig som dräng ett år.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det bor en gud i ett tessaliskt stall."</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Dikten ”Förklädd gud” publicerades 1933 i Gullbergs fjärde diktsamling, ”Kärlek i tjugonde seklet”, den som också blev hans stora genombrott. Då Gullberg 1940 var chef för Radioteatern samarbetade han med Lars-Erik Larsson som också var anställd vid radion och de planerade tillsammans tonsättningen av ”Förklädd gud” och gripen av krigsutbrottet i Europa lägger Gullberg till de välkända första raderna i verket:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">"Ej för de starka i världen men för de svaga.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Ej för krigare men bönder som plöjt</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">sin jordlott utan att klaga</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">spelar en gud på flöjt.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det är en grekisk saga."</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Tonsättningen var tänkt för radiopubliken och uruppförandet sändes den 1 april 1940. Larsson dirigerade Radiokören och Radiotjänsts underhållningsorkester. Recitatör var Olof Molander och solister Kerstin Torlind och Hugo Hasslo.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det finns många skäl att framföra ”Förklädd gud” – även i kyrkan. Texten och musiken är viktiga inslag i en svensk kanon, men håll ordning på vad texten handlar om och skriv verkets titel korrekt – ”Förklädd gud”.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-82963202677121702312016-04-27T16:32:00.002+02:002016-04-28T16:26:49.103+02:00Om "Hej dunkom!"<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0Wjrw1ipo7DWo9FNw60G-jJ5a1tLp_X2y7I-RbVoerO-fiO2VucBYSjnhWcb-Gaz0-jqGAfcCUSJcFsc2Z9LbW8k6KAT-Gdx7QVPm3moUBcNpKGX64CrCJcu-hCB8_KxMKeA_/s1600/Bild+Svedbom.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0Wjrw1ipo7DWo9FNw60G-jJ5a1tLp_X2y7I-RbVoerO-fiO2VucBYSjnhWcb-Gaz0-jqGAfcCUSJcFsc2Z9LbW8k6KAT-Gdx7QVPm3moUBcNpKGX64CrCJcu-hCB8_KxMKeA_/s320/Bild+Svedbom.jpg" width="233" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "helvetica neue" , "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: xx-small;">Vilhelm Svedbom. </span><br />
<span style="font-family: "helvetica neue" , "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: xx-small;">Ur OD:s jubileumsmatrikel 1903.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><b>Hej dunkom</b> är en folklig visa, med oklart ursprung. Det är en mycket sjungen sång i manskörer i ett arrangemang (i den vackraste av tonarter, ass moll) av <b><a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Vilhelm_Svedbom" target="_blank">Vilhelm Svedbom</a> </b>(1843–1904). </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> <span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Texten i Svedboms arrangemang inleds:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> <span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">”<i>Hej! dunkom, så länge vi levom, </i></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i>sjungom, dansom, haven roligt varje dag!</i>”</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> <span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">De första tryckta källor jag hittat till text och melodi är från 1800-talets mitt i ”<a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Filikromen" target="_blank">Filikromen</a>” som gavs ut av Ludvig <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Ludvig_Theodor_%C3%96berg" target="_blank">Theodor Öberg</a> under pseudonymen Axel Ivar Ståhl i flera häften under en följd av år. </span><br />
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9PMxFvDN9yhCxWYcyFOMl28fo9yLt7qpbfLAwnYS9wVCR5KunBW7Q-YYp8l19kbrFfy__Adrlhs4xW2CyJEuec4woA0BTRzhqEQVy8tIknOzv4nRzvONpPwIbxvxNOk1Fb6xr/s1600/Filikromen+3.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="138" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg9PMxFvDN9yhCxWYcyFOMl28fo9yLt7qpbfLAwnYS9wVCR5KunBW7Q-YYp8l19kbrFfy__Adrlhs4xW2CyJEuec4woA0BTRzhqEQVy8tIknOzv4nRzvONpPwIbxvxNOk1Fb6xr/s200/Filikromen+3.jpg" width="200" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "helvetica neue" , "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: xx-small;">Filikromen, häfte 3</span></td></tr>
</tbody></table>
<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigRDFr2jyWecJowcSClPhCiyw48ewijGtl4FUzMCnM_nXPHjojSiixtQRyOALem9XoCLNfu78ERwd9WL4e_772FOIuKx97W6ch-XLFOnBfDWvQ7Z0n5OYTvtu8z8qhkknaJs5q/s1600/Filikromen+4.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="135" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEigRDFr2jyWecJowcSClPhCiyw48ewijGtl4FUzMCnM_nXPHjojSiixtQRyOALem9XoCLNfu78ERwd9WL4e_772FOIuKx97W6ch-XLFOnBfDWvQ7Z0n5OYTvtu8z8qhkknaJs5q/s200/Filikromen+4.jpg" width="200" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "helvetica neue" , "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: xx-small;">Filikromen, häfte 4</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> <span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I Filikromen förekommer visan två gånger, i häfte 3 (1852) med titeln <i>Spelemans-visa</i> och där anges ”meddelad af C. Åslund”, samt i häfte 4 (1853) med titeln <i>Spelemans Visa</i>. Där uppges ”visa som lärer härstamma från Bohus län”. I den första versionen inleds texten: </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> <span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">”<i>Och hej dunkom så länge vi lefvom, </i></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i>Supom, spelom, hafvom roligt hvarje dag!</i>”</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> <span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Medan den andra versionen lyder:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> <span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">”<i>Och hej! dunkom, så länge vi lefvom, </i></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><i>Sjungom, spelom, hafvom lustigt hvarje dag!</i>”</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> <span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Christina Mattsson anger i sin förnämliga bok ”Från Helan till lilla Manasse” att sången också fanns med i en bok tryckt 1850 i Uppsala som bland annat innehöll ”studentsånger”.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<br />
<div style="text-align: center;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">***</span></div>
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgunCF8Szdy4nVqYtTT96I0Q384RVEAl5XgdJETb2xq8Eblhw6jGTod1gHnEMy224jOYTsxO12IKGIfi0SL02SWZ8w2I92X1SBJDMzw6ORSlyDGWHne4ghUV2i9WiN9zRawjatm/s1600/ODs+matrikel.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="43" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgunCF8Szdy4nVqYtTT96I0Q384RVEAl5XgdJETb2xq8Eblhw6jGTod1gHnEMy224jOYTsxO12IKGIfi0SL02SWZ8w2I92X1SBJDMzw6ORSlyDGWHne4ghUV2i9WiN9zRawjatm/s200/ODs+matrikel.jpg" width="200" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "helvetica neue" , "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: xx-small;">Ur OD:s matrikel.</span></td></tr>
</tbody></table>
<div style="text-align: left;">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Upphovsmannen till manskörsarrangemanget, Vilhelm Svedbom, studerade i Uppsala från 1861 och blev FD och docent i litteraturhistoria där 1872. Han blev sen lärare vid musikkonservatoriet i Stockholm och sedermera dess direktör (rektor). Han sjöng andratenor i Orphei Drängar från den 12 februari 1866.</span></div>
<br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> <span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag har (ännu) inte hittat någon uppgift om när manskörsarrangemanget skrevs eller när det trycktes första gången men enligt Knut Nyblom förekom sången första gången på OD:s repertoar den 5 april 1902. Eftersom den inte finns med i Hedenblads samling ”<a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Students%C3%A5ngen_(s%C3%A5ngsamling)" target="_blank">Studentsången</a>” kan det innebära att Svedbom skrev arrangemanget sent i livet eller att det blivit liggande länge. Arrangemanget publicerades sedermera på Gehrmans förlag och finns med i andra delen av ”Sångarförbundet” tryckt 1926. Där är texten ”<i>haven roligt</i>”, men i några senare utgåvor, bland annat <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%A4llskapet_Muntra_Musikanter" target="_blank">MM</a>:s bok från 1947, <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Lunds_Students%C3%A5ngf%C3%B6rening" target="_blank">LSS</a>’ från 1985 och <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Orphei_Dr%C3%A4ngar" target="_blank">OD</a>:s från 2003 står det ”<i>havom roligt</i>”. <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Link%C3%B6pings_Students%C3%A5ngare" target="_blank">Lihkören</a> (1992), ”Manskörsprisma” (1993) och <a href="https://sv.wikipedia.org/wiki/Stockholms_Students%C3%A5ngare" target="_blank">SSSF</a> (1998) skriver däremot ”haven”.</span><br />
<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: right; margin-left: 1em; text-align: right;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgV8Iuz_KIbTHFhc9Kb2hSYT-wg7Tj6KWUqMVGBpV_6jR-l6GJXM_6xpEvNuLJFKI_1ePINjze7JZ672mWjJ5i_7hvRreD-U7e0eGCVOFpqsfEYKW8Hf-Z4Su6mw3wDLKLZXLUp/s1600/Sa%25CC%258Angarfo%25CC%2588rbundet.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgV8Iuz_KIbTHFhc9Kb2hSYT-wg7Tj6KWUqMVGBpV_6jR-l6GJXM_6xpEvNuLJFKI_1ePINjze7JZ672mWjJ5i_7hvRreD-U7e0eGCVOFpqsfEYKW8Hf-Z4Su6mw3wDLKLZXLUp/s320/Sa%25CC%258Angarfo%25CC%2588rbundet.jpg" width="202" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><span style="font-family: "helvetica neue" , "arial" , "helvetica" , sans-serif; font-size: xx-small;">"Sångarförbundet", del 2, 1926.</span></td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> <span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det är lätt att anta att ”<i>haven</i>” dyker upp först med Svedboms arrangemang för manskör. Gör man det enkelt för sig kan man ju också anta att det är ett feltryck – och att sådana kan leva kvar länge är välkänt. </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Men Svedbom var docent i litteraturhistoria, så om det stod ”<i>haven</i>” i hans manuskript får vi nog anta att han hade skäl för det. Om han hämtat sin version från någon muntlig tradition eller från någon publicerad version vet vi dock inte. </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> <span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag är starkt böjd att tro att Svedbom tyckte att det var en finess att byta form från första person plural, <i>sjungom</i> och <i>dansom</i> (’låt oss sjunga’ och ’låt oss dansa’), till andra person plural imperativ <i>haven roligt</i> (’Ha roligt!’).</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det finns säker skäl att återkomma till detta ämne.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif; font-size: xx-small;"><b>Artikeln är uppdaterad. Se kommentar nedan av Fredrik Ekman.</b></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br />
</span> Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-5865206194344865072016-04-14T00:09:00.000+02:002016-04-14T09:22:52.837+02:00Den där tonen behöver jag fanimej inte<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
</div>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtQnly5qtoWiMn44fSm4ZXn5g4GVwXkX9hXlKsA1Bq0qQTz0Ny1GExpc7Z8kpgS4a-Ok5oWOOb2Ev80NVf9vht1wE3mLQfoDe9H82TsHt8t34VZ7lv20iFFoGue0WD2RFwR_7s/s1600/seaice_01_hr_0.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="271" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhtQnly5qtoWiMn44fSm4ZXn5g4GVwXkX9hXlKsA1Bq0qQTz0Ny1GExpc7Z8kpgS4a-Ok5oWOOb2Ev80NVf9vht1wE3mLQfoDe9H82TsHt8t34VZ7lv20iFFoGue0WD2RFwR_7s/s400/seaice_01_hr_0.jpg" width="400" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Den där tonen som </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">envist håller sig kvar</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Solen som nu</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">redan sex om morgonen</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">(sommartid)</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">letar sig in i min</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">morgonfåtölj</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">(fotölj säljes står det ofta på Blocket)</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Den kreativa koltrasthanen</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">måste få till det snart</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">annars kan det vara försent</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Kreativitet och konstnärskap</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">vad är skillnaden</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Tänk på släktets fortbestånd</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Men vid min ålder …</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Haren visade sig plötsligt</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">på morgonen</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">inte på kvällen som förr</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Kanske saknar han hunden</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">som vi</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Om jag skriver en minut varje dag</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Då tar det bara ett år </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">att skriva en genomsnittlig </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Wagneropera</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Men en minut fullt operapartitur </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">det är många toner det</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Helst ska de ju va bra också</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">En minut är inte mycket musik</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Själv kommer jag upp i ungefär </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">tio sekunder körpartitur om dagen</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Musik är långsamt göra</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">även i vivace</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Så ringer A</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Livet ställs på sin spets</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Glädje sorg frustration</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">lycka och vänskap</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Den omöjliga balansgången</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">De goda råden värker fram</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">och ekar i tomheten</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Oron lägger sig i drivor</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">drivor som vägrar smälta bort</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">så länge livet är kallt</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Vi behöver varandra</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">De som klarade båtresan</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">behöver oss<br />och de som finns kvar</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag tar ännu en gång ut</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">en hundralapp extra</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">och ger till den ansiktslösa kvinnan</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag spär på månadsinbetalningen </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">till UNHCR med ytterligare några hundra</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Sen drar jag mig in i mitt skal</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">och väntar på att </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">någon annan ska göra </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">det som måste göras</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Vi behöver varandra</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">du och jag</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Kanske behöver jag Jimmy</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">och han mig</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Paradox</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Men den där tonen</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">behöver jag fanimej inte</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-9008675777096301522016-03-15T00:46:00.000+01:002016-03-15T12:16:18.577+01:00Klagovisa över en kropp i förfall<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirHaKOYb5XoHNzh0uC-woAdeLM0nntM_cPykM0B6T9qPdNOJkLHYYBNLvRgWpX2Jv8G8MvxVrUFaUtoGh6uYsd5s_CBJVrMzwqqBVWU4ZNcObT_h9yFTi3kpkqgnCLr9BT6elI/s1600/detekt.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="260" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEirHaKOYb5XoHNzh0uC-woAdeLM0nntM_cPykM0B6T9qPdNOJkLHYYBNLvRgWpX2Jv8G8MvxVrUFaUtoGh6uYsd5s_CBJVrMzwqqBVWU4ZNcObT_h9yFTi3kpkqgnCLr9BT6elI/s320/detekt.jpeg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det första jag hör på morgonen är min tinnitus. Två envetna högfrekventa toner som gnider sig mot varandra. </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Nästa år firar de 10-årsjubileum som mitt ständiga sällskap. De är också det sista jag hör när jag går och lägger mig. Där emellan hör jag dem sällan. Jag har annat att göra än att lyssna på dem. Det är skönt och praktiskt. Hjärnan kan liksom koppla bort dem när den har annat att göra, men det skulle uppenbarligen aldrig falla den in att koppla bort dem helt. Otrevlig typ. Hjärnan.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">När jag sätter på mig glasögonen tittar jag på väckarklockan. Jag gör det varje morgon trots att jag vet att jag inte kan se vad den är. Det är en usel klocka och jag får skylla mig själv som köpt den. Svarta digitala siffror mot mörkgrå botten. Botten!</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Sen sätter jag ner fötterna på golvet och högerknät skickar ett spjut av smärta till hjärnan från artrosstället. Helvete! Väl inne i badrummet kan jag se vad klockan därinne visar och efter en omgång i duschen har hjärnan stängt av tinnitusen och börjat bearbeta artrosen så att den ska hålla sig lugn. </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Trappandet ner till frukosten ger ganska bra besked om artrosens dagsform och beroende på den dyker jag in i medicinskåpet, eller passerar det om jag tror att den här dagen nog kommer att vara annorlunda. I tidningen skummar jag rubrikerna för att se vad jag senare ska läsa i datorn. Kanske går jag över ledarsidan och kultursidorna med förstoringsglas och 100-wattslampa, men oftast tar jag det senare vid datorn.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Läser på Facebook om vänner som fått cancerdiagnos och går på djävulusiska behandlingar, om självmordsbombare, flyktingströmmar, våldtäkter, Isis-avrättningar och Donald Trump. Vilken värld!</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">I april förra året fick jag ta emot diagnosen <b>makuladegenereration</b> på ögonkliniken i Linköping. <b>Makula</b> är det som på svenska kallas <b>gula fläcken</b> och är den del av ögats konstruktion som gör att man ser skarpt. Sjukdomen innebär att man inte gör det längre, ser skarpt alltså. Gula fläcken förtvinar, först punktvis och senare inom större områden (i mitt fall på båda ögonen). Det är en långdragen process och leder nästan aldrig till blindhet – utan ledsynen finns alltid kvar. Det var en ganska brysk läkare som meddelade: ”Det här lider du av. Det här går inte att bota. Det kommer att bli sämre. Du blir inte blind. Ajö!”</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Vilken dag va? Den 22 april 2015.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Men det är svårt att beklaga sig när omvärlden ser ut som den gör. Jag tillhör förmodligen den procent av världens befolkning som har det allra bäst, eller kanske den promille. Jag är glad och tacksam för det, men skäms faktiskt en smula. Ja, kanske mer än en smula för att det är så.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag ska försöka att inte beklaga mig över mina jämförelsevis lindriga krämpor och handikapp, men till er som är mina vänner och kanske läser detta vill jag säga en sak:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Med mitt ögonhandikapp har man svårt att känna igen ansikten. Jag måste komma rejält nära (1–2 m) innan jag kan identifiera vänner som jag möter på stan. Det gör att jag känner mig rejält fånig när nån vinkar eller ropar på håll och jag inte har en aning om vem det är, så om just du skulle råka ut för detta ber jag om ursäkt och om överseende, och kom gärna närmare så att jag åtminstone får en chans att känna igen dig. Och då kan vi kanske snacka lite, eller ta en lunch tillsammans. </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Du har säkert också några sjysta krämpor att berätta om. 😀</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-33868899669830726522016-01-21T23:44:00.000+01:002016-01-21T23:44:13.053+01:00Funeral Blues<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><b>W.H. Audens</b> fantastiska dikt <i>Funeral Blues</i> fick förnyad uppmärksamhet då den förekom i filmen <i>Fyra bröllop och en begravning</i> (1994) där rollfiguren Matthew (John Hannah) reciterar den vid sin partner Gareths (Simon Callow) begravning.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/DDXWclpGhcg" width="420"></iframe><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Audens dikt publicerades första gången 1936 och var i den versionen en satirisk dikt (med fem strofer) som skrevs till en pjäs av Auden och Christofer Isherwood. År 1938 omarbetade han den (med fyra strofer, varav de två första är identiska med den tidigare versionen) till en sång för Hedli Anderson med musik av Benjamin Britten.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Wystan Hugh Auden var född 1907 och började redan som trettonåring skriva poesi. Han tillbringade långa perioder utomlands under 30-talet, bland annat i Berlin, i New York och på Island. Han deltog också som ambulansförare och krigskorrespondent i spanska inbördeskriget samt bodde efter andra världskriget under perioder på ön Ischia i Neapelbukten och i Österrike. </span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Han flyttade tillsammans med Christofer Isherwood till New York 1939. Den homosexuelle Auden längtade efter en äktenskapsliknande relation och, sedan Isherwood flyttat till Kalifornien levde han under flera år tillsammans med den amerikanske poeten Chester Kallman. Han gifte sig dock med Thomas Manns dotter, skådespelaren och författaren Erika Mann, även hon homosexuell, men detta var sålunda blott ett konvenansäktenskap genom vilket Erika Mann fick brittiskt pass och kunde lämna Nazityskland. Hon flyttade 1937 till New York och förblev gift med Auden till sin död 1969, men de levde aldrig tillsammans.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><i>Funeral Blues</i> plats i filmen <i>Fyra bröllop och en begravning</i>, är ett genidrag. Mot bakgrund av att texten skrevs för en kvinnlig sångare och att inget i texten antyder att det handlar om kärlek mellan två män, gör lyssnaren ändå den kopplingen med tanke på Audens, Ishermans, Brittens, Kallans, Manns, med flera i Audens vänkrets, sexuella läggning.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Förutom Brittens tonsättning som gjordes för skådespelet ”The Ascent of F6” har texten tonsatts av många tonsättare och artister. Den minst kända är troligen min egen som finns utgiven på Bo Ejeby förlag och insjungen av Linköpings Studentsångare med cellisten Beata Söderberg Quin.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><iframe allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/W4M3TqPMkD4" width="560"></iframe><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><b>Läs mer här</b></span><br />
<br />
<ul>
<li><a href="https://goodmorningbritten.wordpress.com/2013/07/25/listening-to-britten-funeral-blues/" style="font-family: Verdana, sans-serif;" target="_blank">Listening to Britten – Funeral Blues</a></li>
<li><a href="http://www.gradesaver.com/w-h-auden-poems/study-guide/summary-funeral-blues-stop-all-the-clocks" style="font-family: Verdana, sans-serif;" target="_blank">W. H. Auden: Poems Summary and Analysis of "Funeral Blues (Stop All the Clocks)"</a></li>
<li><a href="http://www.wussu.com/poems/whafb.htm" style="font-family: Verdana, sans-serif;" target="_blank">Funeral Blues (Song IX / from Two Songs for Hedli Anderson)</a></li>
</ul>
<br />
<br />Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-54369765802605915482015-11-16T23:03:00.000+01:002015-11-16T23:31:40.399+01:00Kulturmat: Blodpudding<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwvXBkJ6njHhP89GqLsehk2vOnp_sIzJXmjULOC4LmAaWvfo3bMoARbS8U8w0aJcrVJRaHPX0ULUVoMebdwQOYr-2PAx9mWcF2kZ-42mU9aDaITdaFQmFneMfrjxb48scz0VoR/s1600/blodpudding_stor.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="199" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwvXBkJ6njHhP89GqLsehk2vOnp_sIzJXmjULOC4LmAaWvfo3bMoARbS8U8w0aJcrVJRaHPX0ULUVoMebdwQOYr-2PAx9mWcF2kZ-42mU9aDaITdaFQmFneMfrjxb48scz0VoR/s320/blodpudding_stor.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Blodpudding äter vi nog varje vecka. Vi har funnit <a href="http://www.vaggerydschark.se/produkter/polsa_blodpudding/blodpudding.html" target="_blank">Vaggeryds blodpudding</a> vara den överlägset bästa och godaste av de sorter som vi kan få tag i i Linköping. Den är också förpackad som en korv och inte i såna där plasttråg som är omöjliga att öppna. Vi äter den med rårörda lingon (1 l lingon, 3 dl råsocker) och <a href="http://www.augustlarsson.se/produkt/bacon-skivad/" target="_blank">Hemgårdens bacon</a> Det är bacon som är rökt på riktigt vis och som inte släpper ifrån sig en massa vätska i stekpannan. Mycket bra.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Men nu går jag och grunnar på att göra egen blodpudding. I Tore Wretmans <a href="http://libris.kb.se/bib/2229694" target="_blank">”Svensk husmanskost”</a>, från 1967, finns det förstås ett recept.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Så här ser det ut.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1/2 liter svinblod</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">3 1/2 dl lättöl, mjölk eller buljong</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">3 1/2 dl grovt rågmjöl</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1 gul eller röd lök, finhackad och förvälld</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">50 g späcktärningar, 1/4 cm</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1 syrligt äpple, skalat och skuret i små tärningar</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1/2 dl smält smör eller fläskflott</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1/3 dl sirap</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1/2 msk salt</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1/8 tsk malen nejlika</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1/4 tsk vitpeppar</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1/4 tsk kryddpeppar</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">1 tsk finstött mejram</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<br />
<ol>
<li><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Sila blodet genom fin trådsil eller pipsil. Vispa upp det med ölet och rågmjölet. </span></li>
<li><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Tillsätt alla övriga ingredienser under stark uppvispning. Sist rörs äppel- och späcktärningar i. </span></li>
<li><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Smöra en puddingform mycket väl. Fyll i smeten i formen, men endast till 3/4. </span></li>
<li><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Klipp till ett smörpapper så att det passar i formen, smöra och täck ytan. Sätt på lock, eller om formen saknar sådant, täck med aluminiumfolie. </span></li>
<li><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Grädda puddingen i varm [200 °C] ugn nedsatt i kokande vattenbad i ungefär en timme. Känn efter med en sticka att puddingen är färdiggräddad. Det är den om stickan helt släpper. </span></li>
<li><span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Färdiggräddad får den stå och vila en kvart och stjälps sedan upp på ett fat och serveras rykande varm med skirat smör och lingon.</span></li>
</ol>
<br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Wretman skriver alltså att den ska ätas nygräddad och att eventuella rester kan skivas och hastigt stekas. ”Den nu [1967] uppväxande generationen får tyvärr inte uppleva annat än den uppstekta fabrikspuddingen. Den som strängt taget är restmat.”</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Lyssna <a href="http://www.hanslundgren.se/diverse-mediafiler/" target="_blank">här</a> på Carl Jan Granqvist legendariska hyllning till blodpudding ur programmet Meny i Sveriges Radio.</span><br />
<br />Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-40243800590230957412015-11-15T13:15:00.000+01:002015-11-15T20:12:48.021+01:00Vi lämnar spår.<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghR6uqwgNQWB7xuN_x9eF6CVo5Wy1wWNFPUxe5PA65i1fHHUT3qSnNdVX2LzZdi-BrpQq5jvtZx0gnUqgNsCAXU4ehj2ojF6XWg5bKQO7Zx6-Ce2SiIcqfsJCK3GNIP1Wcd8JI/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2015-11-15+kl.+20.10.56.png" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghR6uqwgNQWB7xuN_x9eF6CVo5Wy1wWNFPUxe5PA65i1fHHUT3qSnNdVX2LzZdi-BrpQq5jvtZx0gnUqgNsCAXU4ehj2ojF6XWg5bKQO7Zx6-Ce2SiIcqfsJCK3GNIP1Wcd8JI/s1600/Ska%25CC%2588rmavbild+2015-11-15+kl.+20.10.56.png" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Vi lämnar spår.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Vi lämnar spår efter oss hos varandra. Plötsligt kan det komma överraskande bevis på detta. Min vän L kan säga: ”Du sa, 1985, att … ”, och då kommer det något som jag sagt som han sparat på i många år. Då och då kommer det påminnelser från någon av de tusentals körsångare jag mött under mitt yrkesliv. Ett mejl, ett oväntat möte och några ord om en tid då vi satte spår hos varandra. Eller någon elev som jag undervisat. Något jag sagt eller gjort som dröjt sig kvar och som satt spår.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Själv tänker jag ofta på de personer som satt sina tydliga avtryck hos mig. Mina musiklärare i tonåren Brita Medelius och Karin Norell-Lindgren. Mina musikaliska mentorer och förebilder under studietiden, Anders Öhrwall och Eric Ericson. Mina studiekamrater och kolleger och många, många andra. Och min familj förstås.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Bara för något år sedan upptäckte jag Olle Adolphsons fantastiska körvisa ”Så går vi bort” som handlar om hur minnet av oss lever kvar efter livets slut. Han skriver:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">”Så går vi bort, men ändå finns vi här i år och dar.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Så länge människorna minns oss håller vi oss kvar.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Vi lever här ännu ett slag vårt minnes dunkla liv.”</span></blockquote>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">De här reflektionerna har gjort mig mer medveten och ödmjuk inför mötet med människor. Vi lämnar spår. Det är viktigt att vi lämnar goda spår.</span>Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-31211200197349502312015-11-13T11:51:00.000+01:002015-11-13T11:51:40.926+01:00Scener ur ett äktenskap<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7VFkBVKqPHxn_g0ZXfr8akpmThMOZwBYSo0H9q7EBo3JUMPaUxXHswfO2YIYQ5NvLf1z966gzpjQQPGT5Ww9kHP2YxrqojB5-X1lkdeSVOCS3h3tCqMtrLE3ISQtxSALAWndW/s1600/snarkning.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="310" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj7VFkBVKqPHxn_g0ZXfr8akpmThMOZwBYSo0H9q7EBo3JUMPaUxXHswfO2YIYQ5NvLf1z966gzpjQQPGT5Ww9kHP2YxrqojB5-X1lkdeSVOCS3h3tCqMtrLE3ISQtxSALAWndW/s320/snarkning.jpg" width="320" /></a></div>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Män snarkar.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Kvinnor snarkar inte.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Sådan är den mänskliga naturen. Det visste redan Adam och Eva och de gamla romarna sa: ”Viri stertunt – non mulieres”. </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Kvinnan i sängen bredvid – hustrun alltså – har sedan länge tålmodigt, på kvinnors vis, anpassat sig till detta. Hon fyller hörselgången med orange skumgummi och sen är det inte mer med det. Någon enstaka gång under de senaste trettio åren har det hänt att hon utövat milt nattligt våld för att få mig att ändra sovställning.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Så händer plötsligt det oerhörda.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">När jag i går gick och lade mig, som vanligt några timmar efter henne, kunde jag inte somna.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Hon snarkar.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Ja faktiskt.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag ligger tyst och tänker, på mitt milda sätt, att det nog strax går över. Så ändrar hon plötsligt ställning …</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Det blir värre! </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Då gör jag något jag inte borde gjort. Jag sträcker ut en arm för att ge henne en kärleksfull knuff. Den råkar tyvärr hamna någonstans mitt i ansiktet och hon utbrister ilsket:</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">– Vad gör du?</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">– Du snarkar, säger jag försiktigt.</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">– Snarkar? Jag sover ju inte ens!</span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Vid denna något snåriga logik gjorde jag misstaget att brista ut i skratt, men insåg snabbt att det kunde vara en ödesdiger taktik. </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Jag tystnade. </span><br />
<span style="font-family: "verdana" , sans-serif;">Och somnade.</span>Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-75360796763667813892015-11-11T07:17:00.000+01:002015-11-11T07:17:44.359+01:00Onsdag kl. 05.00<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXG6drXRx5DO8u_01kOG-gcFxq5kuG8MgqBu7pkyQtknx3p4kiQlYIDrCCTR1qJGS6QyTR6j6GgQqKQayt5VgW43y_hXp3gLme8-tsMINxWgkJzoNLDXPDxmtJT-i2lbK7khR7/s1600/images.jpeg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiXG6drXRx5DO8u_01kOG-gcFxq5kuG8MgqBu7pkyQtknx3p4kiQlYIDrCCTR1qJGS6QyTR6j6GgQqKQayt5VgW43y_hXp3gLme8-tsMINxWgkJzoNLDXPDxmtJT-i2lbK7khR7/s1600/images.jpeg" /></a></div>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Plötsligt drar muskulaturen ihop sig, hjärtfrekvensen stiger blixtsnabbt och jag blir livrädd. Utanför fönstret står åtta förstabasar och gapskrattar – rytmiskt. Jag inser att jag håller på att dö. </span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Det tar ett bra tag innan jag förstår hur det hela hänger ihop, innan jag kan skilja på verklighet och fantasi. Sovrummet ligger faktiskt på tredje våningen. De åtta förstabasarna är en omöjlighet, skrattet är alldeles för rytmiskt och inte naturligt. Det är kolmörkt ute. </span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag hör hur kvinnan i sängen bredvid – hustrun alltså – sätter sig upp. Hon sträcker på sig och trevar efter telefonen och stänger av det hemska skrattljudet. Jag förstår nu hur det hänger ihop. Hon ska med ett tidigt tåg till Stockholm och har hittat det optimala väckarljudet i telefonen, åtta skrattande manskörssångare. Vad hon inte vet är att detta är ljudet som väcker kvinnor, men dödar män. </span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag ska också med ett tåg. Till Mjölby. Om fyra timmar.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<br />Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-23533310.post-91877286118933351662015-10-20T22:32:00.000+02:002015-10-20T22:32:21.104+02:00Dags att vända på gubben!<table align="center" cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="margin-left: auto; margin-right: auto; text-align: center;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://www.corren.se/kultur-noje/nu-ar-det-dags-att-vanda-pa-gubben-8753321.aspx" style="margin-left: auto; margin-right: auto;" target="_blank"><img border="0" height="356" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhHWTIyFwB0ZuTDy2qjSMuPjnjBf4eukIkw4ht_U6U82sIocy8MOMmKSkNEdxr8bp-4_j7PzXC1MoSk_Y6lBIjBbxg2V7d0V8CKDBm_Mp16YnmHf58GE-5XN8OSHm4sKq9mPWk5/s640/valborg.jpeg" width="640" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;">Klicka på bilden!</td></tr>
</tbody></table>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">”Dags att vända på gubben”. Det kan man ju tolka på många sätt. Kanske ännu en eufemism i raden ”kilat runt hörnet”, ”ställt tofflorna” ”tagit ner skylten” och ”kilat vidare”. Men så är det inte. Som dirigent möter jag ju min publik med ryggtavlan mot dem. Och nu är det alltså dags att mötas ansikte mot ansikte i stället.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Fast så dramatiskt är det ju inte. Jag har presenterat ett otal konsertprogram, undervisat och föreläst, hållit föredrag och blivit intervjuad oräkneliga gånger.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Det ska alltså inte tas bokstavligt.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Det handlar nog snarare om att försöka visa upp andra sidor, inre sidor, tankar och egenskaper. Hur kul nu det kan bli?</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag har ju varit ett slags offentlig person ganska länge, en roll som jag egentligen inte haft något emot. Men ibland har jag hajat till och blivit lite paff och ibland lite illa berörd när det efter ett tag visar sig att en person som jag stöter på i något vardagligt sammanhang plötsligt säger något som får mig att förstå att vederbörande har ganska bra koll på vem jag är, medan jag inte vet ett dyft om den personen i fråga.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Jag påminner mig till exempel <a href="http://hanslundgren.blogspot.se/2013/02/ovantad-uppskattning.html" target="_blank">den här historien</a>. </span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Å andra sidan är det ju oftast tvärtom – att en person som jag träffar inte har en aning om vem jag är – och det är förstås det normala. </span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Linköping är i många avseenden en riktig småstad. De småborgerliga kotterierna har varit många. Betydligt fler då det ännu fanns tre regementen i staden. Men nu har universitetet med sin lärarkår och sina studenter i stället satt sin prägel på staden. Och jag har i någon mån varit en del av det.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">När jag en gång, en vacker vårdag, strosade på Ågatan nedanför Domkyrkan så stod där en professor (och studentsångare) med en grupp studenter uppe på muren. Han föreläste väl om stadens historia och då han fick sy på mig slog han ut med armen och sa till studenterna: – Och där kommer director musices Hans Lundgren! Jag var plötsligt ett inventarium.</span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Men för att återgå till ämnet. Jag har inte svårt att tala om mitt arbete eller mitt yrke, men om jag ska tala om mig själv i ett djupare sammanhang, eller ha åsikter om ämnen utanför min profession, ja då vetesjutton hur det går. Men det visar sig i morgon. </span><br />
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;"><br /></span>
<span style="font-family: Verdana, sans-serif;">Och den där <a href="http://www.holmbomco.com/om.php" target="_blank">Holmbom</a> är en skicklig jäkel.</span><br />
<br />
<br />Hans Lundgrenhttp://www.blogger.com/profile/06282281515682035436noreply@blogger.com0